Det har länge saknats en samlingsplats för svensk halvledarteknik men från årsskiftet finns det två stycken, SCCC och Semicon Sweden. De är dock inte konkurrenter, fokus och innehåll kommer till största delen att vara olika. Några personer är dessutom engagerade i bägge.

SCCC är kopplat till EU:s stora halvledarsatsning Chips Act och initierat av Lunds universitet, Chalmers Industriteknik och KTH. Uppdraget är att sprida kunskap om halvledarteknik, exempelvis att det kan vara ­vettigt att designa en asic istället för att använda en standardkrets, men också att bistå alla som vill tillverka komponenter i EU:s pilotlinor eller i svenska Myfabs renrum.

För alla som undrar uttalas namnet S-triple-C.

Semicon Sweden startades på initiativ av branschföreningen Svensk Elektronik för att samla och synliggöra branschen men också påverka myndigheter och andra beslutsfattare. Grundfinansieringen kommer från Tillväxtverket.

I och med att både SCCC och Semicon Sweden befinner sig i en uppstartsfas återstår det att se exakt hur samarbetet ska ske rent praktiskt, men SCCC deltog exempelvis i det scenprogram som Semicon Sweden arrangerade på Elektronikmässan i Kista i april.

Lars Palm

– Syftet med SCCC är att jobba med små och medelstora företag och start-ups. Traditionellt jobbar högskolorna med forskning och utbildning, säger Lars Palm som är tillförordnad föreståndare på SCCC och av de två heltidsanställda. Den andra är Kari Hjelt från Chalmers Industriteknik som är biträdande föreståndare.

Budgeten är på knappt sex miljoner euro under fyra år. Lund och Chalmers får 40 procent vardera medan KTH har 20 procent. Hälften av pengarna kommer från Vinnova och den andra hälften från EU:s forskningsprogram Chips JU.

– Sverige är ett av få länder i Europa som inte utnyttjade det fulla nationella finansieringsutrymmet om en miljon euro och det påverkar vilken service SCCC kan erbjuda.

Formellt är SCCC ett kompetenscenter men det handlar inte om akademisk forskning som i andra Vinnova- eller SSF-stödda kompetenscenter, exempelvis Classic, ACT, och C3NiT.

Dessa befinner sig någonstans mellan 0 och 5 på TRL-skalan medan SCCC ska vara högre upp, 6 till 7. Kanske 8. I ­praktiken innebär det att företagens aktiviteter ska ligga närmare en prototyp eller demonstrator.

SCCC har dock inga pengar för att finansiera utvecklingsprojekt som Vinnova fördelat via innovationsprogrammet Smartare elektroniksystems utlysningar.

– Däremot kan vi hjälpa till att söka, vi vet var pengarna finns och hur man söker.

Att fylla i en ansökan är ett tidsödande och bitvis snårigt arbete.

– Vi har en frihet att ta betalt för tjänster men än så länge är tanken att råd och struktur är gratis för användaren. Kommer det ett oväntat och stort behov från stora företag kommer vi antagligen att ta betalt.

Centret ska huvudsakligen hjälpa svenska företag men det finns inget som hindrar dem att hjälpa även utländska företag om de ber om det för att en speciell kompetens finns här.

I en senare fas, när pilotlinorna är igång och det finns företag som vill ha hjälp med att få till projekt, eller behöver andra mer omfattande tjänster, är tanken att det ska kosta.

– Vi vet inte heller vad det kommer att kosta använda pilotlinorna. Det är ett av våra syften att samla kunskap om dem.

Ett rimligt antagande är att de flesta kommer att vara alldeles för dyra för många svenska företag som dessutom inte behöver de senaste processnoderna.

– Jag tror att vår målgrupp huvudsakligen är intresserade av 20 nm och uppåt.

Värt att hålla i minnet är att pilotlinorna är tänkta som ett första steg, för att testa en idé ­eller göra en prototyp, men inte för att tillverka större volymer som används kommersiellt.

– De har inte kapaciteten. Sen får man se hur det ser ut om några år när de varit igång en tid, säger Lars Palm.

SCCC kan också hjälpa den som vill komma i kontakt med något av de andra kompetenscentrena i de andra medlems­länderna. Det handlar om att man är ute efter en specifik kunskap eller teknik som inte finns i Sverige.

– Dessutom finns det ett paneuropeiskt konsortium inom Chips JU (aCCCess) som har till uppgift att koppla samman de nationella kompetenscentren.

SCCC samarbetar särskilt nära med centren i de nordiska länderna och har haft regelbundna möten ända sedan ansökningsprocessen startade.

En direkt konsekvens av att Vinnova inte kunde finansiera SCCC fullt ut är att verksam­heten primärt kommer att handla om fortbildning, det som kallas up-skilling. Det blir inget eller väldigt lite när det kommer till omskolning, re-skilling.

– Re-skilling är något som de stora konsortierna i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien kan göra. Samtidigt kommer vi att kunna använda en del av det som andra konsortier gör. Det finns en öppen och ­positiv attityd mellan centren, det är ingen konkurrens.

Ett annat av målen är att öka synligheten för branschen, särskilt hos småföretag, som skulle kunna ha nytta av att samarbeta med varandra.

– De är ofta inte i en konkurrenssituation så de kan hjälpa och stötta varandra om de bara vet att de finns, säger Lars Palm.

Exempelvis kan en strömsnål asic bli ett lyft för produkten, men de flesta företag är för små för att våga ta steget på egen hand. Det blir enklare om man har någon att hålla i handen.

– Vi kommer att erbjuda en sommarskola där man bygger en Risc V på ett chip på tre dagar för att visa hur förhållandevis enkelt det är att göra med tillgängliga verktyg.

Mer information om detta finns på SCCC:s hemsida.

Den här typen av kurser finns redan på universiteten så steget är inte särskilt stort och resurserna som behövs står normalt outnyttjade på loven.

– Vi har finansiering och kommer att starta till sommaren.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Om någon av kretsarna också kommer att tillverkas är för tidigt att säga. Det skulle gå att göra via tjänster som Tiny Tape-out.

Även om det inte sagts något officiellt så hoppas Lars Palm på en förlängning av finansieringen till de nationella konsortierna med ytterligare fyra år efter 2028.