Konstruktionsbranschen står inför en omgripande förändring; dagens sätt för att använda programvaruverktyg för elektronikkonstruktion kan snart ersättas med nya Internetbaserade åtkomstvarianter.

Det menar åtminstone den växande skaran företag som erbjuder konstruktionshjälpmedel eller snarare konstruktionstjänster via webben.


- Det är svårt att lära sig använda verktyg och att underhålla dem, och utbildning är dyrt. Dessutom är dagens prissättning föråldrad, och kostnaden för försäljning är väldigt hög.

Så låter det när Mar Hershenson, vd för nystartade Barcelona Design, beskriver nackdelarna med dagens affärsmodell där företag köper in licenser, ofta för dyra pengar, och sedan kör verktyg på egna servrar för att så småningom uppgradera såväl servrar som programvara när nya versioner lanseras.

I stället är hon en hängiven anhängare av den framväxande affärsmodellen "pay- per-use", betala per användning. Programvaran, exempelvis ett syntesverktyg eller en simulator, snurrar då i en "serverfarm" hos en leverantör, eller ASP - Application Service Provider - på Internetjargong.

Användaren kommer åt tjänsten via en vanlig Internetbläddrare på leverantörens webbplats, sänder dit en krypterad version av den egna konstruktionen eller skapar en konstruktionsbeskrivning direkt på sajten. När hjälpmedlet utfört syntesen eller simuleringen sänds resultaten tillbaks till användaren via en säker förbindelse. I bästa fall behöver konstruktören inte ha mer avancerad utrustning än en dator med Internetanslutning, en Internetbläddrare och så ett kreditkort förstås.



Betala per timme eller körning


På sistone har flera verktygstillverkare börjat stödja denna nya Internetbaserade affärsmodell. Förutom Barcelona är Toolwire, Monterey och Quickturn tre exempel på trenden.

- Vi erbjuder egentligen en konstruktionstjänst, inte ett programvaruverktyg, beskriver Mar Hershenson den egna verksamheten.

Hur går då betalningen till? Det finns några olika varianter - leverantörerna kan exempelvis ta betalt per körning, per timme eller när konstruktionen finns färdig i kisel. En gemensam nämnare är dock att det blir billigare än att köpa in en egen version av verktyget.

Och det är inte bara kostnaden för själva konstruktionshjälpmedlet man sparar in; arbetsstationerna är också en tung utgift i många konstruktionsprojekt. Toolwire hänvisar till undersökningar som visar att för varje dollar som ett företag spenderar på EDA (Electronic Design Automation), alltså konstruktionshjälpmedel, så spenderar det två-tre dollar på infrastruktur. Därmed kan modellen med att betala per användning faktiskt spara pengar även när det gäller FPGA-verktyg som man kan få gratis från sin FPGA-leverantör.

Dessutom slipper man kostnader för underhåll, och uppgraderingar är helt och hållet leverantörens ansvar. För verktygsleverantörerna finns också pengar att spara genom minskade sälj- och supportkostnader.



Digitala polletter


Avanti och EDA-connect är två företag som valt en något annorlunda affärsmodell som också bygger på Internet. Användaren kör dock programmet på sin egen pc. Den som vill använda

EDA-connects verktyg för kretskortskonstruktion laddar först ner verktyget till sin pc via Internet. Sedan betalar man en månatlig avgift, och får då en kod via epost som gör det möjligt att köra verktyget.

Avantis kodanalyshjälpmedel Verilint och Nova-VHDL-lint laddas hem från Avantis sajt tillsammans med "digitala polletter" och en dito polletträknare. Sedan räknas polletterna ned vid varje körning.

Konceptet att betala per körning torde locka framför allt små och medelstora företag vars budgetar inte tillåter tunga investeringar. Men även stora företag med väl tilltagna projektbudgetar kan ha nytta av affärsmodellen exempelvis för att på ett enkelt sätt provköra nya verktyg eller för att klara tillfälliga toppar i konstruktionsarbetet.

Ett exempel är när man vill utföra beräkningsintensiva simuleringar. Användaren kan då köra tiotals simuleringar parallellt och sparar då verifieringstid. Man kan även göra jämförande körningar, benchmarks, på ett smidigt sätt genom att köra ett antal parallella syntetiseringar av en och samma konstruktion fast med olika syntesstrategier eller olika målkretsar.

Sedan återstår det att se huruvida verktygsleverantörerna kommer att stödja en Internetbaserad betalningsmodell för avancerade asicverktyg. När får vi exempelvis se Synopsys populära syntesverktyg Design Compiler erbjudas à la betala-per-användning? Och frågan är om konstruktörerna kommer att våga lita på att kommunikationen via Internet är så pass säker att de tryggt kan sända över stora konstruktioner.

Charlotta von Schultz