About / Advertise
Ecoc, European Conference on Optical Communication, anordnades i början av september för 30:e året, och den här gången var Stockholm värdstad. Evenemanget är både en vetenskapskonferens på högsta nivå och en mässa där optoföretagen ställer ut. Och glappet mellan de två växer.
Efter två dystra tillställningar, i Köpenhamn 2002 och Rimini 2003, var stämningen på mässdelen bättre den här gången. Totalt hade mässan drygt 4 000 besökare, inklusive utställarna och de 1 200 konferensdeltagarna.
Företagsrepresentationen var god, men de vräkiga montrarna lyste med några få undantag med sin frånvaro. Många företag nöjde sig med enkla bås, några stolar och bord med broschyrer på.
Samma lågbudgettänkande präglade många av de produkter som visades. Flera nya produkter för EDC, en teknik för att återanvända gammal fiber, lanserades. Och i stället för större och snabbare hade flera tillverkade bantade 2,5 Gbit/s-versioner av tidigare produkter för 10 Gbit/s. 40 Gbit/s var det inte tal om.
Samtidigt, på den vetenskapliga konferensen, var 40 Gbit/s någonting som hörde till det förflutna. I stället diskuterades tekniken som ska till för att få upp hastigheten till 160 Gbit/s.
Företagen har precis fått upp ögonen för potentialen hos strukturfiber, optiska fibrer som antingen har hålrum eller är delvis fyllda med andra material. För forskarna är detta gammal skåpmat, de pratar i stället om metalloptik, strukturer för ljusbrytning som är mindre än våglängden.
Att det finns ett glapp mellan forskning och kommers är egentligen helt i sin ordning. Och att företagarnas verklighet under telekomkrisen har rört sig framåt i långsammare takt än forskningen är heller ingenting att förundra sig över. Men det ökande glappet är ändå värt att notera.
En föreläsning verkade i alla fall väcka lika mycket intresse hos forskare som tillverkare. David Payne från Optoelectronics Research talade om nya möjliga marknader för optoelektroniken, utanför telekombranschen. Föreläsningen var fullsatt.
Elias Nordling
