- En Anadigmvortex kan utföra all analog signalbehandling som ligger före AD-omvandlingen, säger han.
Kapaciteten hos Anadigms FPAA mäts i antalet konfigurerbara analogblock, CAB, på kretsen. Varje sådant block innehåller två operationsförstärkare plus ett par analoga in- och utgångar och kan utföra en funktion, exempelvis en filtrering. Anadigms toppmodell, AN221E04, har fyra CAB medan den mindre E02 har två. Det finns också en variant utan möjlighet till dynamisk omprogrammering, AN121E04.
Konfigurationsdata lagras i en SRAM-cell som måste initieras när strömmen slås på men sedan kan uppdateras utan att man behöver ladda om hela konfigurationen.
- Dynamiken är bra om du till exempel har en sensor där signalkvaliteten försämras över tiden. Den kan kalibreras om med jämna mellanrum med hjälp av en FPAA. En FPAA är inte heller temperaturkänslig, som ett diskret uppkopplat filter med motstånd, säger Mats Hellberg.
Den grundläggande tekniken i en FPAA, switchad kapacitans, utvecklades inom ett brittiskt företag som sedan sålde den till Motorola i mitten av 1990-talet. År 2000 grundades Anadigm som ett avknoppningsföretag från Motorola och fick med sig FPAA-tekniken för att utveckla den vidare.
- Fokus de senaste tio åren har inte legat på analoga kretsar, det är antagligen förklaringen till att FPAA inte har tagit fart ännu. Digitalt har varit mycket hetare, säger Mats Hellberg.
Anadigm har ett eget konstruktionsverktyg, Designer 2, med vars hjälp man kan programmera Anadigmvortex genom att dra och släppa symboler på en skärm. Det kan också generera C-kod för datoriserad trimning av kretsparametrar. Verktyget i sig kostar inget extra men för kodgenereringen, som är en förutsättning för att kunna programmera om kretsen under drift, krävs en licensavgift.
Lennart Pettersson