Håkan Barregård tackar nej när Elektroniktidningen ber honom uppdatera sina uppgifter i vår konsultguide.

– Då jag passerat pensionsåldern så drar jag ner på verksamheten och servar bara gamla kunder.

Då ber vi honom istället att dela med sig av sina erfarenheter. 

Håkan Barregård började experimentera med elektronik som liten. Startpunkten för hans professionella bana kan kanske sättas till sommaren som trettonåring då han för en månadslön på 300 kronor praktiserade i affär och lagade radioapparater. 

–Trevligt att ha fått möjlighet att börja med germaniumtransistorer och rör! 

Åtta år senare var han sommarpraktikant på Datasaab och jobbade med Intels 4004-processor och kärnminnen. 

Handelsbolaget bildade han år 1981. Han hade tagit en paus två år in i sin civilingenjörsutbildning på Lunds universitet – för kårlivet och för att bilda familj – men återvände aldrig som student, även om han arbetade för universitetet och Institutionen för datalogi under en tid. 

– Jag hade goda kunskaper inom både analog och digital teknik och mitt arbete på institutionen gav mig en snabb start med programmering och erfarenhet från de då nya mikrodatorerna. 

Hans arbetsutrustning var ett enkelt oscilloskop och en hemmabyggd Z80-dator på den populära Altair S100-expansionsbussen. Datorn körde operativsystemet CP/M, som gick att installera på valfri 8080- eller Z80-hårdvara för den som var beredd att skriva sitt eget Bios. 

–Så snabb den blev när jag köpte min första hårddisk på hela 5 MB! 

Institutionen donerade en 12 × 80-bildskärmsterminal. En begagnad IBM-kulskrivare fungerade som printer. 

–Jag fick börja med att göra en Ascii till Ebdic-omvandlare för att kunna använda den. 

Verktyg är ett återkommande tema i vårt samtal. 

Utvecklingen har gjort att domänen gradvis vuxit för vilka uppdrag en enmanskonsult kan åta sig. 

– Det går inte att jämföra idag med åttiotalet. Det är som natt och dag. Ett stort företag kunde lägga miljoner på en bra analysator och skicka den på kalibrering en gång om året för 50 000 kronor. 

Vid slutet av 90-talet dök motsvarande instrument upp baserade på PC – oscilloskop, logikanalysatorer, spektrumanalysatorer och så vidare. 

– Kanske inte certifierade, men fullt användbara och till en bråkdel av priset. Det betydde att små företag kunde göra väldigt avancerade saker. 

Detsamma hände med mjukvaruverktygen. På 80-talet slog IBM PC igenom. 

– Billiga kopior från Asien gjorde att dessa var överkomliga i pris och många utvecklingsverktyg blev då också billiga när marknaden växte. 

Internet gjorde också stor skillnad. 

– Efter det kunde företag nå och serva kunder både med information om utvecklingsverktyg och datablad på nya kretsar. 

Liksom möjligheten att jobba med FPGA:er. Håkan Barregård lärde sig VHDL på egen hand. En milstolpe var när Xilinx införde enklare gratislicenser. 

Utvecklingen fortsatte att accelerera på verktygsfronten. Så till den grad att det inte blev försvarbart att försöka hålla sig uppdaterad. 

–Jag har efterhand fått välja bort många verktyg och komponentfamiljer då det varit för stor arbetsbelastning och kostnad att börja använda dem. 

Där känner han att de stora konsulterna haft en konkurrensfördel med sina större resurser.

Som självägd enmanskonsult kan han istället peka på fördelen i flexibilitet när jobbtillströmningen är ojämn. Med anställda finns kravet att hålla dem med regelbunden lön. 

Jobb är aldrig något som Håkan Barregård varit tvungen att söka efter aktivt. Först fick han god hjälp av kontakter på universitetet. Därefter har det rullat på av sig själv med tidigare uppdragsgivare som hänvisat till honom. 

– Att bo i Lund är bra, med kopplingen till universitetet och de småföretag som finns runtomkring.

Dessutom hjälper kollegorna varandra. 

– Dök det upp ett jobb man själv kanske inte passade för var det lätt att bolla över det till någon annan. Och så kanske i gengäld få något tillbaka en annan gång. De flesta uppdrag har jag fått på det viset. 

I början tog han många mjukvaruuppdrag. Ett handlade om streckkodsmärkning av livsmedelsprodukter med termoskrivare. 

Djävulen bor i detaljerna. En av utmaningarna var att enligt tyska regleringar för livsmedel verifiera att det som du just skrivit in i en minnescell verkligen fastnade, genom att läsa tillbaka värdet och jämföra. Även bitströmmen som sändes till skrivhuvudet skulle läsas tillbaka och verifieras. 

– Det är udda saker som man inte tänker på nuförtiden. Jag var tvungen att åka ner till Tyskland och försvara att programmet var korrekt utfört inför granskningsmyndigheter. 

Håkan Barregård har jobbat inom processindustri med styrning av stora PLC-system med tiotusentals IO. 

– Detta var innan det fanns grafiska operatörssystem för styrning och övervakning.

Han blev kontaktad av Philips som valt det PC-baserade programverktyget Onspec för att addera visualisering. Det var skrivet i Pascal, som Håkan Barregård kunde, så de fick hans konsulthjälp. 

Utöver visualiseringen skrev han program som lät operatören mata in recept som sedan konverterades till styrkod för PLC:erna. 

– Jag fick använda tre PC-datorer. En för Onspec-presentationen, en för recepthantering och en som övervakade och mätte driftstiden för de cirka 500 motorer som fanns i fabriken. 

Vid samma tid fick han ett udda uppdrag på posten i Stockholm: att modifiera ett japanskt system för tydning av postnummer så att det skulle kunna utvärderas ordentligt. 

Det var ett utbildningssystem – för de operatörer som tar över när systemet passar – men det var inte dimensionerat för en verklighetstrogen studie. Det kunde bara hantera åtta olika bilder på brev, och testet skulle slumpvis kunna välja mellan minst hundra bilder.

Leverantörens lösning var att sätta in hundra minneskort, men det hade blivit på tok för dyrt. Håkan Barregård byggde en billigare lösning av en hårddisk, ett Z80-kort och en DMA-kontroller som slumpmässigt laddade bilder i de befintliga minneskort. 

– Det innebar ett par månaders jobb då jag behövde göra ett interface mot den japanska minnesbussen, hantera terminalerna, med mera. 

Ibland hänger ett mycket tungt ansvar på konsultens axlar. Som när Håkan Barregård fick skapa programvara för styrningen av ett stort elektrostålverk. 

Tidigare leverantören hade misslyckats. Efter det kunde stålverket bara köra hälften av masugnarna – det var allt som operatörerna klarade av att hantera halvmanuellt.

Det fanns ingen möjlighet för Håkan Barregård att testköra sitt program eftersom produktionen var igång dygnet runt. Så när programmet tog över måste det fungera direkt. 

– Det var lite nervöst. Jag visste att om programmet inte klarade av att köra fullt så var de tvungna att stänga ner och låta ugnarna svalna en månad innan de kunde startas upp igen. Eller om jag skickade materialet till fel ficka – och förstörde hela satsen. Väldigt många miljoner som sådant driftstopp skulle kosta.

– Jag har haft tur som inte ställt till det  – vad jag vet. Men jag  fick också tidigt lära mig att skriva kod så den var testbar.

För processstyrningsjobben utvecklade han exempelvis simulatorer som simulerade hela PLC-systemet. Det tog ofta längre tid än att skriva själva styrprogrammet.

– Men det gav mig möjlighet att komma till fabriken med något som jag kände att jag hade full kontroll över.

En gång under sin karriär har han försökt sig på att utveckla en volymprodukt, en fiberoptisk länk som förlängde PC-bussen via en fiber till ett passivt bakplan där io-korten kunde sättas.  

Busscykeln återskapades i den passiva bussen, så lösningen var helt transparent för användaren.  Eftersom PC-ISA bussen är långsam gick det att ha en fiber som var upp till 100 meter utan att prestanda försämrades märkbart.

– Det är lite synd att det aldrig blev något av den. Lösningen finns och fungerar bland annat i mätstationer högt uppe i skorstenar.

Utvecklingen kostade kring en miljon och han demonstrerade den på Cebit. Tyvärr föll finansieringen i bank- och finanskrisen i början av nittiotalet.

IBM tog sedermera fram en liknande lösning. Idag är idén överspelad av teknikutvecklingen. 

En av kunderna har han jobbat med under 20–25 år och det kommer han att fortsätta med. Det är en stor svensk kund med global försäljning som bygger utrustning som mäter luftföroreningar med hög noggrannhet. Håkan Barregård är involverad i mätteknik och styrning. 

– Det är komplexa saker och det är inte priskänsligt. Det som är dyrt är certifieringen för att få det godkänt. Man måste kunna bevisa att mätningarna är korrekta. 

De system Håkan Barregård jobbat med har typiskt varit av det slaget – att han haft händerna fria att göra ett bra jobb. Han ser en tillfredsställelse i att ha sluppit kompromissa. 

– Jag kan designa för att det ska bli så bra som det bara är möjligt. Det är en trevligare situation än massmarknaden där man måste vända på varje femöring och inte är beredd att satsa lite extra på att få en produkt som håller dubbelt så länge. 

– Med de kunder jag jobbat med har det aldrig varit några diskussioner om pengarna. Efteråt skickar jag en faktura. Ingen har protesterat.

– Så jag har väl varit lite för billig eftersom jag haft haft fullt upp att göra, skrattar han.

Att han under många år fått uppdrag som handlat om miljö känns också bra i efterskott – lite bättre än de militärtekniska uppdrag han gjort för att kunna kontrollmäta fiberoptisk kablar i fält. 

En stor tillfredsställelse genom åren har varit de gånger han stått nöjd inför ett färdigt verk som han från början tvivlade på att han ens skulle klara av. 

–Då är man alltid nöjd. Det är roligt när det är en utmaning.