Stockholm på bottenplats när det gäller återvinning av elektronik

Fler och fler kommuner och företag skickar elektronik för återvinning. Men i Stockholm, hemstad för kretsloppsdelegationer och kretsloppsborgarråd, hamnar det mesta på soptippen.

Återvinning av elektronik är på frammarsch, även om det inte blivit någon lag än. De allra flesta av landets 288 kommuner har någon sorts verksamhet, om så bara demontering för återvinning av metall.

I höstas skickade RVF, Renhållningsverksföreningen ut en enkät. Av de 165 som svarade var det bara sju som lät allt gå direkt till tippen och ytterligare tio som nöjde sig med en mindre insats. Resten bedrev alltså återvinning i någon form.

Många skickade till Stena Technoworld som tar emot från ett åttiotal kommuner, andra låter arbetslösa ta hand om återvinningen. Ett fåtal skickar också till Gotthard- Ragnsells anläggning utanför Stockholm eller till Tabulator i Ljusne.

Men just i Stockholmstrakten går det trögt. Det är bara ett fåtal kranskommuner, Lidingö, Nacka och Täby, som har någon sorts insamling av hushållselektronik för återvinning. Södertörns Renhållningsverk, SRV, och Skafab, Stockholms Stads bolag, som tillsammans samlar in sopor från en miljon personer låter det mesta gå till soptippen.

Ändå deltog båda renhållningsbolagen i det så kallade Stockholmsprojektet, där återvinning bedrevs på försök under ett år. Men när försöket var slut, plockades återvinningsburarna bort. Varför då? Pengar och väntan på producentansvar, är en sammanfattning av svaren.

Mest skrot från stockholmarna

Kretsloppsborgarrådet och miljöpartisten Krister Skånberg lägger till att Stockholmsprojektet visade att det var mest skrot som samlades in av Skafab; TV- apparater med litet återvinningsvärde och av vilket det mesta ändå måste köras till tippen. Gotthard-Ragnsells Elektronikåtervinning krävde också väldigt mycket pengar för att ta hand om de uttjänta apparaterna, 200 kronor per TV, och det ansåg Stockholms Stad vara för mycket.

Och ska verkligen kommunerna ta ansvaret, när det ändå blir producentansvar förr eller senare? Krister Skånberg anser att kostnaderna ska tas ut där de hör hemma, och inte belasta skattebetalarna. Men det är klart. Lagen om producentansvar har dröjt och kan dröja än. Kanske ska kommunen ta hand om elektroniken i mellantiden?

- Jag ska ställa styrelsen för Skafab inför den frågan, säger Krister som också är Skafabs ordförande. Om svaret blir ja så blir det de folkvalda i fullmäktige som tar det slutgiltiga beslutet.

Kerstin Lundell