Om man ska åtgärda bristen på analogkonstruktörer genom att utbilda fler teknologer till just analogkonstruktörer måste man först få tag på några lärare som är duktiga på analogkonstruktion. I detta moment 22 sitter KTH-professorn Håkan Olsson.

Att det är ont om radiokonstruktörer är ingen nyhet. Men det är något Håkan Olsson, professor i elektronikkomponenter och kretsstrukturer på KTH, ska göra något åt. Han är en av de som ska se till att KTH några år in på 2000-talet examinerar tillräckligt många analog- och radiokunniga ingenjörer.

Håkan Olsson har i snart ett år jobbat på att bygga upp avdelningen för Radioelektronik på den stora elektronikinstitutionen i Electrum i Kista. Här ska om några år finnas en fullfjädrad civilingenjörsutbildning med tillhörande forskningsverksamhet inom analog-, radio- och mikrovågselektronik. Ett tjugotal personer ska arbeta i lokalerna.

Idag finns här tre, Håkan Olsson själv, hans sekreterare och en nyanställd forskningsassistent från Ryssland. Samt några byggnadsarbetare som installerar ny luftkonditionering.

- Vi har en annan östeuropé på väg in, och i eftermiddag ska jag träffa en person från USA, berättar han.



Nationalitet oväsentlig


- Vi letar över hela världen. För mig spelar det ingen roll vilken nationalitet folk har - det viktiga är vad de kan och vad de vill.

Själv har han ett brett internationellt kontaktnät, inte minst från tiden som gästforskare på IBMs labb i Yorktown Heights. Och hans visioner är också internationella.

- Kista borde vara ett globalt centrum för forskning inom mobil kommunikation, säger han. I nästa andetag konstaterar han att det är svårt att attrahera västerlänningar och utlandssvenskar.

- Skatte- och löneläget gör att det är lättare att locka hit folk österifrån, säger han och exemplifierar med östeuropa och Kina.

- Men allt fler västeuropeiska forskarstuderande får också upp ögonen för institutionen, säger han.



Ericsson har dammsugit


Tjänsterna som lektor och forskarassistent är utlysta och utannonserade globalt. Men industrin - inte minst det närbelägna Ericsson Radio - har redan dammsugit upp alla radiokunniga forskarbegåvningar.

- Kunskap inom radioelektronik är bland det mest eftertraktade som finns, konstaterar han och visar på en undersökning från tidningen Electronic Engineering Times där radiokonstruktörer - wireless - har högst betalt av alla elektronikingenjörer, tätt följt av konstruktörer som kan göra asicar med dimensioner under 0,5 μm.

Allt talar dock inte emot Håkan Olssons situation:

- Många människor vill vidareutbilda sig efter ett par år i industrin.

- Och det ligger i industrins intresse att låta folk fortbilda sig. Vi har bra samarbete med Ericsson på den punkten, säger han.

Han tillstår dock att lönerna är ett delikat problem. KTH kan visserligen numera matcha Ericsson i löneligan, men näppeligen erbjuda villkor i amerikansk klass.

- I enskilda fall går det att lösa. Men man får vara lite obyråkratisk säger han och ler underfundigt.

Att bygga upp en internationellt konkurrenskraftig forskning är nödvändigt, menar han. Inte minst för att kvalitetssäkra civilingenjörsutbildningen.

- Civilingenjörer och doktorer är våra viktigaste produkter säger han.

Naturligtvis har forskning även andra poänger, som att då och då nå vetenskapliga framsteg och genombrott av stor betydelse.

En annan poäng är att forskare har möjligheter att arbeta mer långsiktigt än vad som går för sig i industrin.

- De som kommer hit ska ha roligt, få utmanande forskningsuppgifter och känna motivation.

Allt detta hänger ihop - bra forskning ger engagerade studenter och goda kontakter med industrin, och forskningen blir bra om studenterna är engagerade och industrikontakterna goda.



Metoder snarare än teknologi


Om visionen när det gäller organisationen är relativt tydlig så uttrycker sig Håkan Olsson betydligt vagare när man börjar prata om tekniken. Att forskningen ska ha tyngdpunkten på konstruktionsmetoder är dock helt klart.

- Vi kommer inte att bygga upp några helt nya transistorer eller halvledarprocesser.

- Snarare ska vi försöka få ut det mesta ur de processer som redan finns genom att använda dem smartare.

Han vill inte begränsa forskningsområdet till kisel. Forskningen måste vara förutsättningslös till teknik och modenycker i industrin. Men naturligtvis kommer det att handla mycket om CMOS och bipolär teknik under de närmaste 4-5 åren.

- CMOS är en vinnare som kommer att stärka sitt grepp. Och det kommer att hända mycket inom integration och miniatyrisering.

- Jag tror också att vi kommer att arbeta med ungefär samma frekvensområden om fem år som vi gör idag, men att tyngdpunkten successivt förskjuts uppåt.

Adam Edström