Elektronik kretsloppsanpassas som aldrig förr. Men om och när det blir lag på återvinning måste tio gånger mer återvinnas.

Kretsloppsdelegationen har lämnat ett förslag till lag för återvinning av elektronik, och remisserna har samlats in på miljödepartementet. Till våren ska departementet presentera ett förslag. Om det blir en lag, träder den kanske först i kraft årsskiftet 1998/99.

Att lagen dröjer betyder inte att kretsloppsarbetet ligger i träda, tvärtom. Det kretsloppsanpassas som aldrig förr. Redan startade projekt fortsätter, och nya planeras. Mobiltelefoner blir nästa produktgrupp som ska samlas in. Leverantörerna ska sätta igång ett gemensamt provprojekt till våren. Datorer samlas redan in, av enskilda företag eller via Sito. Och flera kommuner sätter ut behållare där konsumenterna kan lägga sitt elektronikskrot för vidare transport till återvinning.

- Vi har kontrakt med 70-80 kommuner, berättar Sverker Sjölin på Stena Technoworld i Blekinge som är ett av de tre stora elektronikåtervinningsföretagen.



5 000 ton hos de två största


Mängderna elektronik för återvinning ökar stadigt. Gotthard Ragn-Sells Elektronikåtervinning samlade in 1 500 ton under 1995, en siffra som ökat till 2 000 ton i år.

Och hos Stena Technoworld har man ökat från 2 000 till knappa 3 000 ton i år. Till det kommer nystartade Tabulator i Ljusdal och ett antal nystartade mindre företag, bland andra flera kommunala projekt.

Sara Stenhammar på Naturvårdsverket berättar att många ringer dit och undrar hur man gör för att återvinna.

Återvinnarna investerar också. Gotthard Ragn-Sells lägger ner hela 20 miljoner kronor på en separator för effektivare avskiljning av olika fraktioner och Stena Technoworld vidareutvecklar metoder för att återvinna plast och glas.

Ändå är det som görs idag bara en bråkdel av vad som ska göras den dag återvinning blir lag. Om det blir som Kretsloppsdelegationen föreslår ska all elektronik och elektrisk utrustning återvinnas. Det blir förbud för deponi. I så fall ska flera tiotusentals ton elektronik samlas in varje år, omkring 80 000 enligt Sverker Sjölin.

Idag hamnar 90 procent på soptippen. Dit kommer det från soptunnorna där mindre produkter som walkmans och radioapparater hamnar, från grovsopor där TV- apparater från lägenheter ställs ner, eller från mindre miljönogräknade företag och organisationer. Idag återvinns mellan 8 000 och 10 000 ton totalt, tippar Sverker Sjölin, ungefär hälften från hushåll och hälften från näringsliv och offentlig sektor.



Fri vilja blir producentansvar


Om lagen blir någorlunda lik Kretsloppsdelegationens förslag ska alltså ytterligare 70 000 ton plockas in för återvinning. Dagens infrastruktur räcker inte långt. Dessutom är den förmodligen organiserad av fel parter.

De flesta som Elektroniktidningen talat med är övertygade om att det blir någon form av producentansvar. Men idag är det först och främst konsumenter och kommuner som ser till att elekroniken samlas in.

Det finns dock embryon till producentansvar. IT-branschen har ett eget system för återvinning, i regi av Sito, och nu kommer då förmodligen även ett mobiltelefonprojekt. Konsumentelektronikkedjan Axlins har också ett avtal med Stena Technoworld om leverans av hemelektronik som Axlins kunder lämnar in. Många av IT-företagens kunder returnerar ju också på eget bevåg. Kommunernas verksamhet kan tas över eller samordnas med producenternas.

Värst blir det förmodligen för den traditionella hemelektroniken, de så kallade brunvarorna. Här är Axlinsprojektet och kommunens behållare det enda som verkar vara på gång, i alla fall i Sverige. Miljöchefen på Philips Svenska AB, Lars Ålåker berättar att företaget deltar i ett större projekt för insamling av TV- apparater i Holland.

Bland brunvarorna finns också de största praktiska och ekonomiska problemen. Kunderna som ska returnera produkterna är många och små, och produkterna är i regel tämligen värdelösa som skrot. En normal TV består av flera kilo svåråtervunnet material som plast och glas, medan elektroniken som är mest värd att återvinna väger några ynka hundra gram. Att återvinna en TV kostar alltså mer än det smakar. Vem ska betala mellanskillnaden? Och vem ska se till att TVn verkligen kommer iväg till en plats där den kan återvinnas?

- Insamlingen blir det besvärliga. Varken du eller jag kan väl bära iväg en 30- tummare, konstaterar Lars Ålåker.



Fri vilja för osäker


Den fria viljan må vara god, för det verkar den vara, men den är både för liten och för osäker. Sverker Sjölin på Stena Technoworld hoppas på en lag av det enkla skälet att det skulle ge säkrare leveranser av råvara. Som det är idag kan Stena Technoworld inte vara alldeles säkert på att verkligen få in de mängder elektronikskrot som behövs för en planerad leverans till nästa part i återvinningskedjan.

- Det blir katten på råttan och råttan på repet. Vi måste veta hur många ton som finns att hämta för att arbetet på återvinning ska starta på allvar.

- Som det är idag måste vi lita på att kommuner och renhållningsbolag ser de mjuka värdena när de skickar varor till oss istället för till tippen, säger Sverker som hade hoppats på en lag redan i år.

Kerstin Lundell