När andra forskare övergav CMOS-tekniken satsade Christer Svensson maximalt på den. Idag tillhör svenska forskare världseliten på höghastighets-CMOS. Problemet är att exploatera tekniken kommersiellt.
Christer Svensson är professor i elektroniska komponenter. Men när han flyttade från Chalmers till Linköpings Universitet för arton år sedan lade han medvetet om kursen.
- Jag insåg att svensk industri aldrig skulle bli stor inom komponentområdet på transistornivå. Istället började jag arbeta med att konstruera integrerade kretsar.
Och för sådär femton år sedan, när andra övergav CMOS-tekniken till förmån för andra material som exempelvis GaAs, skapade Christer Svensson sin egen forskningsprofil.
- Jag försökte analysera vilka möjligheter CMOS hade på lång sikt och kom fram till att det bästa måste vara att lära sig utnyttja standard CMOS-process maximalt. För det första är CMOS billigt att producera. För det andra underlättar enkelheten i processen fortsatt nedskalning. Dessutom är tekniken den dominerande, vilket innebär att den utvecklas snabbt.
Lyckad forskningHans tes har visat sig hålla. Idag tillhör svenska forskare bland de bästa i världen på att konstruera CMOS-kretsar med hög klockhastighet. Sann enfasklockning är ett exempel på lyckad forskning inom området. Tekniken slog igenom 1987 och Digital använde den sedan i sina första Alphaprocessorer.
- Vi är duktiga på att konstruera mikroelektronik i Sverige. Problemet är att vi hittills inte kunnat exploatera tekniken kommersiellt. Svensk industri är dålig på att tillverka kretsar med hög prestanda.
Aktiv industri önskasVisst finns det undantag. Ericsson Microwave Systems i Mölndal har utvecklat ett multiprocessorchips för radartillämpningar som innehåller 64 processorer och är baserad på ett koncept från Linköpings Universitet.
- Jag skulle vilja se mer teknikexploatering av denna typ i Sverige. Min förhoppning är att det nya nära samarbetet mellan högskola och industri, som just nu sker i Nuteks regi, skall göra att vi kan börja nyttja forskarresultaten för att tillverka svenska produkter.
Han har själv varit med om att ta fram samarbetsformen i Nuteks senaste mikroelektronikprogram. Grundidéen har varit att öka industrins engagemang utan att för den skull göra forskarna till uppdragstagare. Lösningen har varit att skapa ett antal samarbetskonsortier, vart och ett inom ett begränsat område och med aktivt deltagande från flera industriföretag och forskargrupper.
Inom åtminstone ett konsortium är Christer Svenssons förhoppning redan på väg att förverkligas. Arbetet där har gått ut på att utveckla kärnan i en ATM-växel och allt tyder på att forskarna har kommit fram med en ny arkitektur med mycket hög prestanda. Till grund för arbetet ligger även här den snabba CMOS-tekniken som togs fram i slutet av åttitalet.
- Resultatet är världens vassaste ATM-switch. Den hanterar åtta kanaler om 10 Gbit per sekund per styck, alltså sammanlagt 80 Gbit per sekund.
Brist på bra entreprenörerEn nackdel med samarbetsprojekten är annars att de kräver stora företag som partner. Det innebär att det blir mycket Ericssoninriktning på dem. Men Christer Svensson vill inte tala om det som en nackdel utan menar att det istället gäller att utnyttja företaget.
- Samarbetet med Ericsson gör att våra forskare blir duktigare. Vårt mål måste däremot hela tiden vara att sprida kunskapen så att den kommer så många som möjligt till godo. Det försöker vi bland annat göra via grundutbildningen på de tekniska högskolorna.
Problemet är istället att vi har för lite medelstora och nystartade företag i Sverige. Vi lider brist på bra entrepenörer. Det ser han tydligt i sitt arbete i den av regeringen instiftade Teknikbrostiftelsen i Linköping.
- Vår ambition är att skapa nya företag och nya produkter, men det är mycket svårt. Få vill bli egna företagare. Det finns ingen status i det egna företagandet här, jämfört med i USA. Dessutom är företagen hårt ansatta av skatter och andra avgifter.
Kort sagt formulerar han det som att bristen på vilja och inspiration är större här i landet än bristen på pengar. Dessbättre passar inte den beskrivningen in på Christer Svensson.
Anna Wennberg