Projektet går ut på att ta emot signaler från radiostationen DCF77 i Tyskland, en sändare som skickar ut en korrekt tidssignal till mängder av väckarur runt hela Europa. Problemet är bara att signalen egentligen inte är användbar längre norrut än ungefär i höjd med Sundsvall. Utmaningen blir inte sämre av att A-huset är fullt av datorer och andra elektriskt störande ting.

- Men studenterna lyckas faktiskt bygga mottagare som klarar det, säger Kalevi Hyyppä, universitetslektor som håller i kursen.

Mottagaren består av ganska många element - exempelvis bandpassfilter, blandare, förstärkare och lite digital elektronik som styr de två lysdioder som ska blinka varje sekund och varje minut. Signalen ska gå att höra i en högtalare, så till detta behövs en förstärkare också.

Studenterna får ingen större hjälp i bygget - alla delar konstrueras först som en modell som simuleras i Pspice och implementeras därefter på en labbräda. För många studenter är det första gången som de gör en verklig konstruktion, med riktiga komponenter.

- I början blir det förstås många enkla misstag. Jag brukar få tjata ganska mycket om avkoppling, jordning och biaspunkter, säger Kalevi.

- Men de flesta studenterna är mycket ambitiösa, och när de väl fått kläm på grundläggande missar så märks det att de klarar att omsätta teorin i praktik, säger han.

- Dessutom har de bråttom. Signalförhållandena är bäst på natten, och nätterna blir snabbt kortare i Luleå så här års.

Ethernetswitch i FPGA

Radioprojektet är bara ett exempel på studentprojekt inom E- och D-programmen i Luleå. Alla studenter på Systemteknik, den institution där Kalevi jobbar, genomför ett sådant projekt. I ett annat, mer digitalt inriktat projekt ska studenterna i samarbete med Switchcore bygga en 8 x 10 Mbit Ethernetswitch i en FPGA-krets.

- Vi har fått väldigt bra stöd från Switchcore. De kommer och föreläser, vi får låna material, och det märks att de vill att det ska bli bra.

Ett tredje projekt går ut på att få en elektrisk rullstol att orientera sig med hjälp av digitala kameror. Kalevi Hyyppä har själv patent på ett liknande system som är i produktion idag. Men det bygger på laserteknik och är därför ganska dyrt. Med dagens billiga digitala kameror borde det gå att göra ett betydligt billigare system.

En stor poäng med projekten är att studenterna lär sig jobba på ett sätt som påminner om näringslivets villkor. Facit står inte längst bak i boken, utan studenterna tvingas själva verifiera sina jobb genom praktiskt arbete. Mycket information finns inte heller i kurslitteraturen, så studenterna får leta på Internet.

- Att jobba projektinriktat är centralt för hela universitetet. När vi började med elektroutbildning i mitten av 1970-talet så bad vi industrin om synpunkter. Svaret var tydligt - lär studenterna att jobba i projekt.

Det är dock inte helt enkelt att hitta på väl anpassade projektuppgifter. De måste gå att lösa på åtta eller sexton veckor, studenterna ska få utlopp för kunskaper från flera kurser, och helst ska det dessutom finnas koppling till näringslivet.

Av tradition har elektroteknikprogrammet i Luleå varit systemorienterat. Men Kalevi Hyyppäs ambition är att få in betydligt mer grundläggande elektronik, såväl analog som digital.

Svårt locka professorer

Universitetet är idag tämligen stort, med drygt 11 000 studenter och ungefär 1 400 anställda. När skolan grundades 1971 dominerade den tunga industrins behov, men redan efter några år startade en embryonal elektronikutbildning. Den blev oerhört populär, och i slutet av 1970-talet började de första civilingenjörsstudenterna på Dataprogrammet. Idag tas drygt hundra data- och elektrostudenter in varje år, så totalt finns runt 500 studenter på dessa områden.

- Vårt största problem är att locka hit professorer. Bara på min institution, Systemteknik, finns idag 4-5 vakanta professurer, berättar Kalevi.

Kring elektro- och datautbildningarna har det också vuxit upp ett par forskningscentrum, som Embedded Internet Systems och Centrum för distansöverbryggande teknik. I det sistnämnda ryms också Mäkitalo Research Center, som sysslar med mobilt internet.

Ett spektakulärt projekt där går ut på att öka upplevelsen av en ishockeymatch. Genom att sätta sensorer för puls och andning på spelarna, och överföra signalerna till en central enhet intill rinken så kan publiken få mer information, både via storbilds-tv i själva arenan och via Internet. Man har tagit fram ett Bluetoothbaserat prototypsystem som matchtestats på tre spelare i Luleås hockeylag.