- Min vision är att du ska kunna gå in i en affär med ett antal minnen och välja ett med Thin Films teknik för att de lagrar kanske fyra gånger mer för samma pris som de andra. Eller, förhoppningsvis finns det bara våra minnen för att de andra inte går att sälja.

Sedan 1970-talet har företagets visionäre förgrundsfigur, den norske arkeologen Hans Gude Gudesen, letat efter en teknik för att lagra stora mängder data billigt på en liten yta. Drömmen var att kunna ta all världens arkeologikunskap med sig ut i grävgropen. Tillsammans med ett internationellt nätverk av forskare lett från Linköping tror sig Thin Film idag ha lösningen på problemet. En matris där etta respektive nolla lagras som en strukturförändring i ett billigt polymermaterial.

Prototyp finns färdig

Själva företaget har funnits sedan 1996 och ägs tillsammans av norska Opticom och amerikanska Intel som i sommar ökade sin andel i företaget till 13 procent. En investering som framför allt gett tillgång till kunnande inom halvledarkonstruktion och produktion. Tillsammans har företagen nu kunnat visa den första fungerande prototypen av minnet som är en hybrid mellan modern polymerteknik och traditionell kiselteknik.

- Det har egentligen gått mycket fler dollar från Intel än vad som synts i investeringen i och med att de har bekostat kretsarna och haft personal och tid i sin produktionsapparat avsatt för det här projektet.

Samarbetet har enligt Rolf åberg varit ovanligt tätt och skett med en speciellt avsatt grupp människor inom Intel Architecture labs som jobbat heltid med plastminnena. Resultatet av projektet som pågått sedan Intels första investering hösten 1999 presenterades som världens första PFRAM eller Polymer Ferroelectric RAM.

Rolf Åberg jobbade som Europachef för amerikanska Synopsys innan han blev vd på Thin Film Electronics för snart ett år sedan. Nu tycker han att det är kul att få marknadsföra europeisk forskning mot Amerika i stället för tvärt om som tidigare.

Minnet som tagits fram är tänkt att fungera som ett vanligt RAM men med den skillnaden att det inte tappar informationen när strömmen slås av.

I projektet beslutades på ett tidigt stadium att den nya tekniken på ett enkelt sätt skulle passa in tillsammans med dagens kiselteknik. Därför har gränssnitten anpassats för att det ska krävas så små förändringar som möjligt för att konstruera apparater med minnet.

Samma tanke finns kring tillverkningsprocessen som till stora delar följer redan befintlig kretstillverkning. Det steg som lagts till är påläggningen av den ledande polymeren. Den sker med så kallad "spin coating" där plasten spinns på ytan, en teknik som även används för andra processer inom halvledartillverkningen.

- Att inte iföra några nya processer är ett av de viktigaste besluten som fattats på företaget, säger Rolf åberg.

- Det sänker tröskeln för att införa tekniken. Det finns många forskningsprojekt där man forskar fram en bra teknik men där det är för komplext och för dyrt att ta den till marknaden.

Licensierarar tekniken

Tanken är inte att Thin Film själva ska tillverka några minnen annat än på prototypstadiet. I stället ska tekniken licensieras ut till halvledartillverkare för att ge intäkter i form av royalty. ännu så länge har två licenser sålts för två olika användningsområden, båda till Intel och den ena exklusivt för företaget.

Rolf åberg vill inte avslöja för vilka områden som licenserna gäller men säger att den exklusiva licensen rör ett område där Intel har en klar marknadsdominans.

- Området är så exklusivt att det inte behöver begränsa oss när det gäller att hitta nya partner.

Idag letar företaget efter nya samarbetspartners vid sidan av Intel men har ingen stor brådska utan väntar på någon som redan är stor på minnestillverkning.

- För oss är det viktigare att hitta en bra partner än att hitta en partner.

Hur stor kapacitet minnet kan få begränsas för den hybridprototyp som finns framtagen av ytan på drivelektroniken som är gjord i kisel. Med en typ av minnen som i stället utnyttjar transistorer i polymer försvinner den problematiken eftersom minnet och drivkretsen då kan integreras.

- Tunnfilmstekniken har självklart inte kommit lika långt som kiseltekniken. För minnen helt i polymer kan man tänka sig områden där prestanda inte är så viktigt.

även om kiselhybridvarianten av minnet inte kan packas lika tätt som ett helt i polymer så ska minnestätheten bli betydligt bättre än dagens kiselminnen.

- Den klassiska kiseltekniken styr mycket men det går att kompensera genom att stacka flera polymerlager ovanpå varandra. Det går att använda geometrier på 0,35 mikrometer och fortfarande vara kostnadseffektiv. Något som vi hoppas ska vara lockande för den som vill utnyttja sina gamla fabbar.

När vi kan vänta oss att se minnen ute i affärerna vill Rolf åberg inte spekulera om.

- Det beror till stor del på licenstagarna och på vilka marknadsmässiga överväganden som görs.

Men förhoppningen, åtminstone från finansiärerna, är att kommersiella kretsar ska finnas på marknaden inom ett par år.