Banias-processorer drar mindre ström, och kan köras vid lägre genomsnittstemperaturer jämfört med dagens strömsnåla Intelarkitekturer. Däremot är de fortfarande tänkta som högpresterande processorer.
Intels linje är att snabba processorer har större potential att dra nytta av strömsparfunktioner än långsamma. En processor som kan utföra en tung uppgift, till exempel avkoda en bildruta från DVD-formatet, och sedan gå ner i vila innan nästa operation, ska totalt sätt spara mer ström än en som måste jobba hela tiden.
Banias består av tre tekniker. Det Intel kallar "aggressive clock gating" syftar på inbyggda funktioner som stänger av klockan i de delar av processorn som inte används i en beräkningscykel.
En annan arkitektonisk finess är en speciell form av kretsanalys där Banias-konstruktörerna går igenom processorn och ser till att ingen del är överdimensionerad för det jobb som behöver utföras, och därför drar onödigt mycket ström. Det enda märkvärdiga med implementationen i Banias är att Intel säger sig vara mycket mer konsekvent än tidigare.
Smälter samman operationer
Den tredje tekniken i Banias är Micro Ops Fusion. I stället för att binär kod översätts till en ström av mikrooperationer som utförs i beräkningsenheten tar processorn mikrooperationerna två och två, smälter samman dem, och utför dem som en operation. Mer än så vill Intel inte förklara.
Att Intel tror på arkitekturen är helt klart. Den har dessutom gått mycket långt i utvecklingsprocessen, och Intel tillsätter redan folk som kan börja utveckla efterföljaren. De första produkterna kommer under 2003, och består av processorer för bärbara datorer. Sedan ska tekniken, eller delar av den, glida över i produkter för inbyggda system och servrar.
Niklas Dahlin