- Jag ser främst tre orsaker. Först en vettig affärsmodell där operatören, NTT Docomo, delar med sig av intäkterna till innehållsleverantörerna, sedan hårt standardiserade telefoner som är gjorda för konsumenter. Och som nummer tre att NTT subventionerar telefonerna för att snabbt få ut dem på marknaden.
- Samtidigt vill jag råda bot på en vanlig missuppfattning: det är inte så att en majoritet av innehållsleverantörerna tjänar pengar på i-mode. Några gör det, men två tredjedelar tar inte ens betalt.
Hur ser förutsättningarna ut för att lansera i-mode i Europa?
- En viktig skillnad är att japanen i genomsnitt spenderar dubbelt så mycket som en europé på mobiltelefoni och mobila tjänster. Det ger ett helt annat utrymme för operatörerna att agera.
- Dessutom har telefontillverkarna en starkare ställning än operatörerna i Europa, och de är mer intresserade av Wap och GPRS än av i-mode. Därför tror vi - Northstream - att tjänster som lanseras i Europa kommer att använda Wap och GPRS. Vi kan låna idéer och affärsmodeller från Japan, men knappast tekniken.
GSM Association har ju publicerat sitt M-services Initiative. är det ett alternativ till i-mode?
- Om man jämför med det europeiska i-modeförsök som KPN och NTT Docomo gör i Holland så tillåter M-services mycket större spännvidd i hur telefonerna ser ut och fungerar. Det har fördelen att man kan använda befintliga telefoner och kommer igång snabbare.
... men också nackdelen att kraven snarare anpassats efter telefontillverkarnas önskemål än konsumenternas?
- Kraven i m-services har naturligtvis formulerats för att passa såväl operatörer som terminalleverantörer. Eftersom båda parter vill sälja till konsumenter får vi hoppas att kraven också motsvarar konsumenternas intressen.
Lennart Pettersson