"Någon gång måste väl konkurrenterna komma i kapp". Det sade Jan Uddenfält i januari 1994. Han var teknisk direktör på Ericsson Radio med ansvar för all forskning och utveckling inom cellulär radio, trådlös telefoni och mobil radio. Ericsson hade cirka 40 procent av mobilmarknaden och telefonerna gick med vinst. "Nokia har ingenting speciellt, ingen teknik som vi inte har eller är bättre på", hävdade han. Ericsson skulle släppa en ny telefonmodell var artonde månad och år 2000 förväntades mobilen vara en fullfjädrad persondator som också klarar av videoöverföring.
År 1994 var ett mycket bra år för halvledartillverkarna med en tillväxt på drygt 40 procent. Även leverantörer av produktionsutrustning levde gott. Både små och stora elektroniktillverkare köpte nya maskiner.
Samarbete var ett ord på modet. Telia skulle tillsammans med holländska PTT Telecom, schweiziska Swiss Telecom och spanska Telefonica ta upp kampen med bjässarna på internationell data- och teletrafik. Samarbetet leddes av svensken Viesturs Vucins. Metoden visade sig dock inte fungera och så småningom upplöstes alliansen.
En teknik som fått rejält genomslag 1994 var digitala signalprocessorer. Det var mobiltelefonin som gjorde den till en naturlig komponent i vardagen med en försäljning på närmare en miljard dollar.
För asickonstruktörerna dök det upp nya problem när kanallängden gick under 0,5 μm. Verktygen kunde inte riktigt hantera de ickelinjära fenomen, som att fördröjningarna på ledarna blir lika viktig att ta hänsyn till som fördröjningen i grindarna.