Tobias Nyberg använder organiska polymerer för att skapa nervelektroder. Kanaler som är 20 μm djupa, 20 μm breda och 10 mm långa präglas i plast. Kanalerna täcks med en proteinbeläggning som får kapade nervtrådar att växa ut längs med kanalen. I kanalernas botten stansas små hål ut. Under hålet placeras en metallelektrod, varpå hålen fylls med en ledande polymer, en så kallad hydrogel. Gelen har högt vatteninnehåll och fungerar som en reservoar för att lagra joner. Lägger man en potential på metallelektroden så får även hydrogelen en potential. Denna hydrogelelektrod har stor kapacitiv koppling, vilket gör att den avger tillräckligt stora strömmar, trots att spänningen är förhållandevis låg. Fördelen jämfört med att enbart ha metallelektroder är just att man kan hålla spänningen låg, vilket minskar risken för elektrokemiska reaktioner som kan skada vävnad såväl som elektrod. Tobias Nybergs avhandling täckte även in nano- och mikrometerstrukturer för lysdioder och solceller. Han har lyckats skapa mönster på mindre än 1 μm, som gör att mer ljus absorberas eftersom det tvingas att böja av i stället för att gå rätt igenom materialet. En annan patentsökt metod är så kallade mikrodomer av vatten. Kortfattat går det ut på att skapa minimala vattenknottror, vars mönster kan gjutas av i polymerer vid tillverkning av bildfönster, lysdioder eller solceller