Stefan Bengtsson är prefekt på Chalmers institution för mikroelektronik och blivande dekan på den nya sektionen för mikroteknologi. I somras blev han professor i fasta tillståndets elektronik och i december föreståndare för mikroteknikcentret MC2. Det är också på Chalmers han studerat och forskat under större delen av sitt yrkesliv, med undantag för en sejour på Saab Automobile. Främsta forskningsintressen är kisel på isolator, waferbondning och MOS-teknik.

Chalmers samlar all mikro- och nanoforskning under en hatt, en ny sektion för mikroteknologi med totalt 200 anställda.

- Den stora fördelen blir att forskarna från olika discipliner kommer närmare varandra. Den gamla organisationen var nog bra under den tid som MC2 byggdes upp, men nu blir det bättre för forskarna när allt ligger i samma enhet, säger Stefan Bengtsson.

Det är han som blir chef - dekan på universitetsspråk - för den nya storsektionen. Idag är han prefekt på mikroelektronikinstitutionen och tillika professor i fasta tillståndets elektronik. I december utsågs han också till föreståndare för MC2-labbet, efter sin namnkunnige professorskollega Olof Engström.

- Olof är en entreprenör i en klass för sig. Det är han som har byggt upp MC2. Några tvära kast blir det inte bara för att jag är föreståndare.

Förändringarna ska i stället komma på sikt, när omorganisationen burit frukt. Ett av MC2:s uttalade mål är att introducera nya forskningsfält inom mikroteknik.

- Ta till exempel kisel och organiska molekylers elektriska egenskaper. Här har molekylforskarna hittills fokuserat på fysik och kemi. Men om 15 år kanske vi kan pla-cera molekylnätverk på CMOS för hybridlösningar. Här finns inte särskilt mycket forskningsresultat.

Nanoelektromekaniska system och kolnanorör på CMOS är andra möjliga tvärprojekt. Ytterligare ett kallar han mikrovågsfotonik:

- Mikrovågstekniken och fotoniken håller på att mötas. Då kan man helt plötsligt kombinera mikrovågstänkandet med fotoniska komponenter och tvärtom. Här finns massor av tillämpningar, även på relativt kort sikt.

Marknadsföring nödvändigt
Ett annat syfte med den nya sektionen är förstås också att förbättra forskningens ekonomiska förutsättningar. Storsektionen ska marknadsföras, till exempel på Hannovermässan och genom ivrigt uppvaktande av anslagsgivande potentater i Sverige och EU.

- Forskningen bekostas idag till 90 procent av sökta medel. De fasta fakultetsanslagen räcker inte ens att betala löner åt fast anställd personal. Det gör oss extremt sårbara - fakultetsanslagen borde täcka minst 30 procent.

Konsekvensen blir att det forskas betydligt mer inom områden där det finns möjligheter att få anslag än inom mindre trendiga områden. Dessutom lägger många forskare ner så mycket tid på ansökningar att de inte hinner med det egentliga forskningsarbetet.

Ericssons neddragningar av extern forskning och krisen inom optoindustrin är också stora orosmoln. Det stöd Chalmers länge haft från Ericsson inom opto har minskat och riskerar att försvinna helt.

- Om optomarknaden fortsätter urholkas så kanske också forskningsrådens intresse svalnar. På ännu längre sikt kanske området inte lyckas dra till sig tillräckligt många duktiga studenter.

Han konstaterar att anslagsgivarna delvis styrs av trender.

- Ser man några år tillbaka så har de fokuserat på nanoteknologi, medan intresset för klassisk kiselteknik minskat. Men visst, man kan ifrågasätta om kisel är strategiskt för svensk industri idag, i synnerhet sedan Ericsson avvecklat sin kretstillverkning. Det är för sorgligt!

Nanonätverk bra idé
Chalmers tillhör å andra sidan vinnarna vad gäller anslag på nanoområdet. Vetenskapsrådet föreslog i somras att MC2, KTHs halvledarlabb och ångströmlabbet i Uppsala ska gå samman i ett nätverk kallat SNN, Swedish Nanotechnology Network. Det tycker Stefan Bengtsson är en utmärkt idé.

- Om vi samarbetar kan summan bli större än delarna och då kan vi erbjuda gemensam forskning till europeiska projekt.

SNN-planerna skulle dock underlättas rejält om Vetenskaps-rådets förslag på 20 årliga miljoner i basdriftsstöd blev verklighet.

- Det kostar cirka 40 miljoner om året att driva vårt renrum. Idag har vi inget driftsstöd alls, utan notan får betalas av Chalmers och projekten. Om vi ska vara en attraktiv samarbetspartner måste vi få villkor som liknar andra renrum i Europa.

Stefan Bengtssons ambition är förstås att vidmakthålla och utöka Chalmers position som världsledande inom ett antal forskarområden. Men hur han lyckas hänger, föga överraskande, på pengarna.

- År 2003 blir tufft, även om Chalmers klarat sig bättre i de senaste anslagsrundorna än många andra i Sverige. Men sedan måste något hända - nationella bidragsgivare måste ta ett större ansvar. Och vi måste få in mer pengar från både EU och industrin.

Adam Edström