- Vi köpte optiska mätinstrument för cirka 300 000 kronor som är värda ungefär tio gånger mer. Så det är en signifikant förstärkning för vårt optiska karakteriseringslabb, säger Gunnar Landgren, prorektor på KTH i Kista.
Bland annat ropade KTH in fem optiska spektrumanalysatorer och en chirpmätare.
- Samtidigt måste jag säga att det är en nationell resurs som nu är slagen helt i spillror. Det kommer att göra det mycket svårare för de andra optoföretagen och för nystartade företag.
- När det gäller processutrustningen var det egentligen bara elektronstrålelitografin vi var intresserade av men vi hade inte tillräckligt med pengar till den, säger Gunnar Landgren.
Elektronstrålemaskinen var auktionens dyrgrip. Det är en JBX-9300FS från japanska Jeol som installerades så sent som i april förra året. Den gick till Danmarks Tekniska Högskola för cirka 7,5 miljoner kronor. Att priset inte blev högre beror troligen på att intresserade högskolor inte kunde ordna finansiering med så kort varsel och på den allmänna svackan för optokomponenttillverkarna.
En identisk maskin finns i MC2-labbet på Chalmers och har ett listpris på runt 35 miljoner kronor. Maskinen kan rita punkter ner till 4 nm och linjer ner till cirka 8 nm.
- Till köpeskillingen får man lägga några miljoner för flytten, säger Göran Alsterborg på Jeols svenska kontor.
- Totalt har det tillverkats cirka tio maskiner av just den här typen. Förutom Chalmers har även Philips och Fraunhofer varsin maskin.
Representanter för forskningsbolaget Acreo fanns också på plats för att fynda.
- Vi köpte lite diverse saker som mikroskop, optiska spektrumanalysatorer, testbänkar, trådbondare och miljöskåp. Det är lite extrautrustning men elektronstråleutrustningen som vi ville köpa tillsammans med KTH hade vi inte råd med, säger Hans Hentzell som är vd på Acreo.
- Vad det här säger är att Sverige till skillnad från Danmark, Norge och Finland saknar strategi för mikroelektroniken. Vi få köpa lite småprylar men kan bara stå och se på när de dyra maskinerna går utomlands, tillägger han.
Även Zarlinks vd Tsviatko Ganev är kritisk till att maskinen försvann ut ur landet:
- Det är en skam att inte Vinnova och andra statliga myndigheter gick samman och räddade den kvar här.
Zarlink, som är granne med ADC och dessutom äger lokalerna, passade dock på att själva komplettera sin maskinpark.
- Vi köpte för 15 miljoner kronor men det var ganska höga priser, nästa 50 till 60 procent av nyvärdet.
Man köpte både till produktionen och för utvecklingsverksamhet.
- Det är synd att det gick som det gick med ADC men vi är på uppgång nu, säger Tsviatko Ganev.
Även representanter för både Chalmers och Linköpings Tekniska Högskola fanns på plats men köpte ingenting.
Per Henricsson