Det säger Esbjörn Hogmark, som på uppdrag av statliga Vinnova håller på att kartlägga svensk kiselkarbidverksamhet.
- Sverige är lite unikt eftersom vi har hela kedjan från materialforskning, tillverkningsteknik och komponenter till slutkunder.
Det finns i princip tre kompetensnoder i Sverige. Det är Chalmers där holländska Philips och franska försvarskoncernen Thales har förlagt sin forskning på komponenter. I Stockholm bedriver KTH och Acreo forskning på bland annat kraftkomponenter, medan Linköping är centrum för materialforskningen.
Men det finns också företag som fötts ur forskningsverksamheten. Det gäller till exempel Epigress i Lund som gör produktionsutrustning för kiselkarbid material och AMDS i Kista som utvecklar effekttransistorer för till exempel basstationer.
- Både Ericsson Microwave och FMV är tänkbara slutkunder. Att det finns företag som vill använda komponenterna och därför vill driva på utvecklingen gör området extra intressant, säger Esbjörn Hogmark.
Kiselkarbidforskningen har hittills finansierats från SSF. Men stiftelsens program tar slut i år och Vinnova har därför fått påstötningar från både företag och forskare att myndigheten ska göra en större satsning.
- Vi har ansökningar inne på över 50 miljoner kronor för olika kiselkarbidprojekt men det är betydligt mycket mer än vi har för området, säger Torbjörn Fängström på Vinnova.
Exakt hur mycket pengar myndigheten kan komma att dela ut är oklart.
- Vi ska försöka samordna med Energimyndigheten och FMV eftersom var och en av oss har för lite.
En akut fråga är Okmetic. Det finska företaget har nyligen fått klartecken från miljödomstolen att bygga en fabrik för kiselkarbidsubstrat i Norrköping. Företaget ska kommersialisera en process som utvecklats på Linköpings universitet och just nu försöker företagsledningen skrapa ihop kapital till investeringen som i en första vända är av storleksordningen 100 miljoner kronor.
- Om Okmetic beslutar sig för att bygga kan det bli ett lyft för området, säger Esbjörn Hogmark.
Per Henricsson