Han har mött ganska många som säger sig ha en innovation.
- I helsike du har, brukar jag säga till dem då. Du kanske har en idé, som kanske kan bli en innovation.
- De flesta idéer dödas på ett tidigt stadium. Det räcker med att någon säger att "det där fungerar inte", eller "det blir nog för dyrt". Eller att "sånt där finns ingen marknad för".
Som forskningschef på ABB gick han personligen igenom samtliga idéer som lämnades in i form av så kallade uppfinningsanmälningar. Och han bjuder gärna på två goda råd:
- Identifiera dem som hotas av idén. Skriv upp vilka det är och se till att de inte får reda på någonting!
- Och försök inte gå till riskkapitalisterna. De har själva erkänt att de inte klarar att gå in redan på idéstadiet.
Istället menar Harry Frank att det viktigaste för en entreprenör med en idé är att skaffa sig en tidig kund. Kunden behöver inte vara stor, men däremot krävande, kompetent och riskvillig. En kund ger inte bara intäkter - lika viktigt är kundens bidrag till innovationens utformning. I förlängningen är också en tidig kund en ovärderlig referens.
- Alldeles för många underskattar vikten av en tidig kund.
Men detta räcker inte. Idén behöver skyddsmurar för att få växa. Till det behövs en projektmentor, en stödjande industrialist. Samt arbetsro, det vill säga pengar. Och massor uthållighet.
Harry Frank är ganska kritisk mot det han kallar det "öppna innovationssystemet", det vill säga organisationer som Almi, Teknikbrostiftelserna, Industrifonden, Vinnova och forskningsinstituten.
- Systemet är underdimensionerat, både vad gäller pengar och kompetens. Dessutom är det fragmenterat - den ena instansen vet inte vad den andra gör, eller kan göra. Och reglerna är olika överallt.
Samtidigt medger han att problemet är svårt och att användbara förebilder saknas.
- Vi har inte funnit formen för hur vi ska hantera sådant som är på idéstadiet. Nätverket Connect (se www.connectsverige.se) är lovande, men än är det för tidigt för att man ska se om de lyckas.
Adam Edström