About / Advertise
Vi kan redan räkna hållfasthet på en rattstång. Nu måste vi bygga bilar som klarar att elektroniska komponenter går sönder.
Vad har man för nytta av steer-by-wire?
Vrider du ratten för mycket på blankis går bilen rakt fram. Ett elektroniskt system som tolkar vad föraren vill göra kan fatta egna bättre beslut om hjulens vinkel.
Varför är det svårare att konstruera säkert med steer-by-wire teknik?
De mekaniska delarna finns kvar, ratt och hjul. Det som händer nu är att vi adderar sensorer som avgör rattutslag, en motor för feedback till ratten, en dator som läser av sensorn och talar med en annan dator nere vid hjulen via en buss. Den gör en tolkning och styr ut signaler till några motorer som till slut vrider hjulen.
Traditionellt är vi duktiga på att räkna på hållfasthet i en rattstång. Det nya är att avgöra hur elektronik kan gå sönder och hur buggar i mjukvara kan påverka systemet.
Kan inte fordonsindustrin kopiera flygets principer för säker konstruktion?
Nej. Att använda alltför generella principer är inte kostnadseffektivt. Vi behöver egna.
Vilka gränssnitt vågar man datorisera i dagens fordon?
Elektrisk gaspedal, ABS-broms och styrservo finns idag. De kan stängas av och systemet fortsätter fungera.
Steer-by-wire har inget sådant felsäkert tillstånd. Vad som helst kan hända mellan ratt och hjul.
Det finns ändå i handikappfordon. Där man har råd med redundans. Och eftersom bilarna är få kan man statistiskt acceptera fler fel.
Hur kan redundans bli billigt nog för standardbilar?
Datorer kan hjälpa varandra. När den avancerade datorn för bromsarna som klarar antispinn och antisladd går sönder, kan en enklare dator som bara klarar färdbroms ta över.
Jan Tångring
