About / Advertise
|
|
Den autonoma bussen stod stoiskt stilla och väntade medan en lastbil sakta, sakta backade in i dess kofångare.
Visst, det var lastbilschaufförens fel. Man ska se sig för när man backar.
Men någonstans i bakhuvudet fanns tanken att om det nu skulle vara så att jag tänkt fel, och det står någon bakom mig, så kommer den att tuta. Ingen är så dum att den bara låter sig backas på.
Men så dumma är faktiskt robotfordon. De kan alla trafikregler. Men de kan inte bete sig som folk.
Människor kommer att anpassa sig. Det gör vi redan. Waymos experimentrobotbilar har haft en stor kaffeburk på taket. Kalifornientrafikanterna känner igen dem vid det här laget. Vissa drar sig inte för att utnyttja dem och skära av Waymobilarna på ett sätt som normalt skulle föranlett en lång tutning.
Men kaffeburken kommer att försvinna och robotar kommer alltmer att börja röra sig i samma rum som vi vistas i. Vi måste lära robotarna våra sociala regler om samvaron ska flyta smidigt.
Waymos självkörande bilar har börjat ta till sig insikten. De lär sig att tuta. Två korta signaler för att markera närvaro när de känner att det behövs. Och så lägger de sig på hornet när det är verklig fara å färde.
Det forskas just nu för fullt om social interaktion med allt från telenärvarobotar till flygande drönare.
Elektroniktidningen blev överraskad över den bredd och mångfald som vi hittade i forskningen bara i lilla Sverige. Ämnet är hett och lockar dessutom en mängd discipliner – från lingvister till matematiker.
Följande reportage bygger på intervjuer med ett litet urval av de svenska forskarna.
