Långa ledtider och brist på komponenter är inget nytt fenomen. Det uppkommer åtminstone en gång per decennium. 
– Det här är den tredje gången för mig, säger Patrick Wiström på Westcomp. 

Det Göteborgsbaserade företaget fungerar som inköps- och logistikavdelning åt mindre och medelstora tillverkare.

– Vissa som är nya kan vara oförstående till att det kan svänga. De förstår inte vad det är för mekanismer som orsakar längre leveranstider. De som varit med länge visar stor förståelse, säger Tom Dahlén som Sverigechef på komponentdistributören Arrow.

Det är framförallt de minsta komponenterna som det är brist på denna gång. Det handlar om kondensatorer och motstånd som kan kosta så lite som några ören. Den variant som pekas ut flitigast är keramiska flerlagerskondensatorer, MLCC.

– Jag kommer just från ett möte med en av våra större kunder i Sverige där vi pratat om frågan. Av och till blir det störningar, det handlar framförallt om lite äldre komponenter i större kapslar. Det som är absolut svårast är kondensatorer av typen MLCC. En del kunder försöker svänga bort från det och gå tillbaka till tantaler, säger Mats Lundin som är inköpschef på den finska kontratstillverkaren Scanfil.

Att inköparna haft det svettigt det senaste året bekräftas av de börsnoterade kontaktstillverkarnas rapporter: 

”Bristen på elektronikkomponenter gjorde 2017 till ett utmanade år för många företag som tillverkar elektronik. Kitrons snabba och systematiska approach kombinerat med vårt partnerprogram har förhindrat att vi fått några större leveransproblem”, står det att läsa i den norska kontraktstillverkarens rapport.

Svenska Note har en likartad formulering i sitt bokslut för 2017:

”Vi noterar generellt sett längre ledtider på komponenter och en försämrad tillgänglighet på vissa typer. Detta är ingen ovanlig situation men den ställer krav på extra insatser av våra inköps- och planeringsfunktioner.”

– Vi får lägga ned mycket mer tid för att få hem materialet idag än förra året. Det började redan i januari 2017 och från juni ökade ledtiderna dramatiskt, säger David Krantz som är inköpschef på kontaktstillverkaren Note.

Scanfil har några produkter som går i större volymer, det handlar om över 350 000 exemplar per vecka.

– Där är det ur hand i mun men jag tycker ändå vi fått en helt annan uppmärksamhet i leverantörskedjan, säger Mats Lundin.

En bidragande orsak är att högre chefer på de berörda företagen träffats för att prata om behoven och om vad som kan göras för att säkra leveranserna.

Tidigare gånger det varit brist på komponenter har det till en viss del kunnat förklaras med att kunderna lagt samma beställning hos flera leverantörer för att avbeställa ”dubbletten” när de väl fått en leverans. Dagens digitaliserade orderflöden gör det svårt att göra så utan att det upptäcks.

– Det finns inga tecken på det. Vi ser vad vi har för indata och vad som går ut. I Sverige är risken nära noll, som jag ser det. Hur det är för de riktigt stora spelarna är svårt att veta, säger Tom Dahlén på Arrow.

Denna gången handlar det om att komponenttillverkarna hållit igen på investeringarna under lång tid – de har varit rädda att bli stående med överkapacitet. Dessutom har det skett en omfattande konsolidering där många företag köpts upp eller slagits samman. Ofta avvecklas då äldre och mindre lönsamma fabriker.

Samtidigt har konjunkturen fortsatt att ånga på med en ökande efterfrågan år efter år. Även om det inte handlar om några dramatiska siffror har kapaciteten i många fall slagit i taket.

– Många halvledartillverkare ligger på en nyttjandegrad över 92 procent i sina fabriker, det är i princip max, säger Tom Dahlén.

Resultatet är ledtider på 20 till 30 veckor även för vissa halvledarkomponenter.

Kontraktstillverkare som Kitron, Note och Scanfil har därför ökat på lagren. Det kan delvis förklaras av högkonjunkturen. När det går bra för kunderna växer volymerna vilket kräver mer komponenter, men ökningen hänger också samman med de längre ledtiderna som gör att man gärna köper in större volymer än tidigare för att kunna garantera tillverkningen under längre perioder.

– Vi har lyft frågan med våra kunder så att de kan agera i tid. För vissa är elektroniken bara en liten del av produkten och då vågar de inte stå utan den, säger David Krantz.

En delikat fråga är vem som ska ta risken om prognoserna inte slår in. Historiskt har den hamnat på kontraktstillverkarna som blivit sittande med komponenter som inte gått åt.

– Genom dialog försöker vi balansera risken så att vi inte tar allt. Vi har även kunder som själva köper in komponenter eller ger oss bemyndigande att göra det, säger David Krantz.

Men alla kunder har inte hängt med. En del lever kvar i tron att det bara är nyckelkomponenter som systemkretsar, processorer och minnen man måste ha koll på.

– Många har satt upp agendan efter det. Det finns risk att de ­ligger kvar med gammal information i sina affärssystem, säger David Krantz, på Note.

När de sedan vill köra igång produktionen ser verkligheten annorlunda ut. 

– Det finns en risk för att de blir besvikna på lanseringen av nya produkter om de designat in komponenter med långa leveranstider eller begränsad livslängd. Något som gör att vi naturligt har en mycket tätare dialog med kunder om materialsituationen i dagsläget.

Receptet är det gamla vanliga. Börja prata med den som ska tillverka redan under konstruktionsfasen så kan i varje fall de värsta misstagen undvikas, som att konstruera in komponenter som snart ska sluta tillverkas eller som är svåra att få tag på.

– Vi har proaktivt försökt jobba med våra kunder för att få dem till att öppna upp för fler alternativ, även att designa om så att produkterna bättre motsvarat det som tillverkarna vill leverera, säger Mats Lundin på Scanfil.

Patrick Wiström på Westcomp är inne på samma spår men har ytterligare ett alternativ:

– Det finns många fabriker i Kina som tillverkar komponenter åt andra. Det är naturligt att de bryter sig loss och säljer under eget namn, men vi känner inte till dem.

Att hitta dessa leverantörer och börja använda komponenterna är inte gjort i en handvändning. Det kräver att man läser datablad, tar hem prover och sedan testar dem. Plus att kunden såklart måste vara införstådd med bytet.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Som lök på laxen har priserna gått upp. Det handlar om 10–20 procent eller mer.

– Det finns en del välkända fab­rikat som utnyttjat situationen. Särskilt de som sitter på en unik position har höjt priserna, säger David Krantz på Note. 

– Vi har sett prishöjningar på fem gånger, säger Tom Dahlén på Arrow.

Hur länge bristen består är svårt att sia om. 

Ingen som Elektroniktidningen pratat med räknar med någon förbättring under året. Möjligen nästa år.

– Vissa investeringar i ny kapacitet som är gjorda under 2017 kommer att få någon form av utfall under 2019 men vi är otroligt konjunkturberoende, säger Tom Dahlén på Arrow.

Risken är därför stor att bristen kommer att bestå fram till nästa lågkonjunktur, som kommer att dyka upp lika oväntat som bristsituationen gjorde.