Vi på Elektroniktidningen bjöd in tre kontraktstillverkare för att diskutera framtiden. Runt bordet fanns Robert Rosenzweig (Note), Andreas Bergström (Flextronics) och Mikael Joki (Eskilstuna Elektronikpartner). De företräder tre olika kategorier av kontraktstillverkare men kämpar trots det ofta om samma kunder.
Minst av de tre är Eskilstuna Elektronikpartner med en fab­rik i just Eskilstuna. Rötterna går tillbaka till bilsäkerhetsföretaget Autoliv och dess utvecklingsavdelning på orten. Delar av verksamheten köptes loss av Mikael Joki och en kompanjon år 1991 och bildar basen i det som idag är en kontraktstillverkare med en omsättning runt 65 miljoner kronor och 40 anställda. Arvet från Autoliv finns kvar i så måtto företaget har åtta egna utvecklingsingenjörer.

Note är Sveriges tredje största kontraktstillverkare med en omsättning på 1,2 miljarder kronor i fjol. Företaget har fabriker i Torsby, Norrtälje och Lund liksom en mekanikenhet i Järfälla men också tillverkningsenheter i Norge, Finland, England, Estland och Kina. Robert Rosenzweig är COO sedan två år och dessutom vd för Norrtäljefabriken. Det är hans uppgift att se till att fabrikerna hela tiden tickar och går. Han har tidigare arbetat för globala företag som Alfa Laval och Swedish Match i Azerbaijan, Ryssland Hong Kong, Filippinerna och Kina.

Andreas Bergström är vd för den globala jätten Flextronics svenska verksamhet med en fabrik i Ronneby och en utvecklingsenhet med tillhörande fabrik i Linköping. Totalt har företaget 400 anställda i Sverige och omsätter en bit över 700 miljoner kronor. Andreas Bergström har ett förflutet på Ericsson som inköpare av den här typen av tjänster. 2001 började han på Flextronics. När fabrikerna i Malmö och Västerås såldes till Enics följde han med men lockades tillbaka till Flextronics efter två år.

Det har varit ett turbulent ­decennium med utslagningar och uppköp. Kommer branschen att fortsätta konsolideras?

– Har det skett så mycket konsolidering egentligen? Jag skulle säga att det har hänt för lite. Det finns runt hundra kontraktstillverkare i Sverige som inte är så värst diversifierade, det borde hända mer, säger Robert Rosenzweig på Note.

Diskussionen äger rum gans­ka exakt en vecka innan industrimannen Carl Bennet lägger ett oförankrat bud på just Note som därmed kan få samma ägare som Leab och Wintech. Hur det går får vi veta först i slutet av januari.

– Den här branschen har lärt sig skala upp och ner, de som inte har gjort det finns inte kvar och de som lever på ett par tre kunder är farligt ute. Orderstocken är på 30 dagar så vår kärnverksamhet är att följa med kunderna upp och ned, vi kan inte bygga lager som andra branscher, säger Andreas Bergström på Flextronics och tillägger.

– Jag tror inte branschen kommer att mogna av sig självt. Den kommer att förändras rasande mycket under de kommande tio åren också tack vara våra kunders teknikutveckling. Trenderna går mot mer och mer generell hårdvara, allt blir mer standardiserat.

Samtidigt kryper ­elektro­niken in i allt fler ­produkter. Det handlar ofta om produkter som varit rent mekaniska. Är det ett möjligt framtidsspår?
– Jag har konkurrenter som byggt hela sin strategi på elektromekanik men jag tror inte på någon omvälvande strukturomvandling av branschen. Jag tror på mer av samma och att de starkaste överlever. Jag hoppas också att vi nischar oss, så att inte alla gör samma sak, säger Andreas Bergström.

En bransch som fortfarande sticker ut är fordonsindustrin.

– Jag tycker att det också går lite i cykler. Man kan se att fordonsbranschens krav med hårda leveransvillkor fördes över till andra områden. Där har branschföreningen Svensk Elektronik gjort mycket för att stabilisera läget för oss mindre. Ni som är större har mer att sätta emot i den typen av förhandlingar.

Det säger Mikael Joki som sitter med i Svensk Elektroniks styrelse.

– Att lugga en skallig är ingen idé. Ju större du är desto mer finns det att gå efter. En liten leverantör kan gå med på rigorösa villkor, och sen kan du säga ”jag har inget” när de vill lugga dig. Jag vill nog säga att vi inte är smidigare, vi har också en affärsetik där man inte försätter ett bolag i konkurs hur som helst, säger Andreas Bergström.

– Jag tror att det är en läxa som vi lärt oss, alla har gått på minor. Branschen har lärt sig att risk och reward måste vara i balans, tillägger han.

Han får medhåll av Robert Rosenzweig.

– Jag har inte heller stött på några helt galna budcirkusar eller att kunden kräver att du ska ta all risk, det finns en viss förståelse för att man inte kan göra så.

– För att få branschen att mog­na måste vi som tillverkande företag vara med tidigare i alla processer för att påverka produktutvecklingen, säger Mikael Joki.

Hur är det med kunskapen om produktionsteknik hos konstruktörerna?
– Alla ingenjörer kan konstruera i ett cad-program men att förstå hur det ska köras i maskiner och vad som är det smartaste sättet att få ner kostnaden, den kunskapen sjunker stadigt, säger Robert Rosenzweig.

– Vi kommer in sist i kedjan, många gånger får vi uppdrag som är färdigkonstruerade, men hur många har identifierat de kritiska delarna i konstruktionen och sedan kopplat det till produktionen, säger Mikael Joki.

Panelen känns ganska enig om att allt för få kunder identifierar de kritiska delarna i konstruktionen för att sedan koppla dessa till krav på produktionen.

– Jag skulle vilja se en dragande process, där kontraktstillverkarna jobbar direkt med produktägaren och att vi tillsammans väljer ett utvecklingsbolag som kan produktionsteknik. Då skulle man få en bransch som blir lite mer affärsdriven, säger Mikael Joki.

Går det att ta betalt för ­produktionskunnandet eller köper kunderna fortfarande maskintiden?
– Även om vi säljer logistiken och produktionskunnandet är maskintiden fortfarande referensbilden för prissättningen för många. Men jag skulle ändå vilja säga att det är väldigt få som köper maskintiden, den tiden är förbi, säger Robert Rosenzweig.

– De stora globala OEM:erna köper fortfarande maskintid i lågkostnadsländer. De använder en Excelmodell där man ser att det kostar så här mycket att sätta en komponent i volymintervallet och så gör de en summering längst ned, säger Andreas Bergström.

Hur är det med återväxten?
– Påfyllning av kunskap är väldigt dålig, särskilt när det gäller produktionsteknik. Vi får lite draghjälp från maskinleverantörerna och konstruktörer som väljer nya chip, säger Mikael Joki.

– Det handlar om personalvård. Har du en bra kultur på din sajt där personalen känner att de är med och påverkar är det jättespännande att jobba på en mellanstor enhet. De mer rutinerade tar hand om dig, du får vara med i gänget. Det är stor skillnad mot att vara konsult och snurra runt mellan olika arbetsgivare. Det här gör att kompetensen fylls på underifrån, säger Robert Rosenzweig.

– De små och medelstora har inte någon reserv att plocka från, där har kunskapen följt med ägaren eller någon tekniker som varit med länge. Små företag har inte råd att fylla på underifrån. När en nyckelperson går i pension ska de plocka in nån ny, säger Mikael Joki.

– Det finns också personer med stor talang och intressant erfarenheter från närliggande verksamheter som går att rekrytera, säger Robert Rosenzweig.

– Är vi annorlunda än andra branscher? Hur mycket dammsugare, bilar eller it-utrustning tillverkas det i Sverige? Företagen har valt den lätta vägen att inte produktivitetsutveckla i Sverige utan flyttat utomlands eftersom det är betydligt billigare att stänga en fabrik i Sverige än i många andra länder. Att säga upp 10 procent är svårare än att stänga, säger Andreas Bergström.

Men att ni använder inhyrd personal och dessutom drar upp och ned efter konjunkturen, bidrar inte det till att försvåra rekryteringen?
– Vi finns på sajter som Torsby och Norrtälje och det är väldigt attraktivt att få jobb på Note. Det ses som positivt att man kan får gör olika saker att det finns en karriärväg, säger Robert Rosenzweig.

– Jag har också svårt att relatera till att det är svårt att rekrytera. Det är en svunnen tid när det fanns trygga jobb på OEM:erna, jag tror att en ny generation vänjer sig vid att det är kompetensen  som räknas. Hjulen snurrar så mycket fortare och konkurrensen från nya världsdelar ökar. Sen flyttar vi aldrig in och ut nyckelpersonerna, säger Andreas Bergström.

En del av er har dragit ned lagren för att minska ­kapitalbindningen, skapar inte det problem när framförhållningen från kunderna blir allt kortare?
– Vi har satsat stenhårt på logistiktänk när det gäller hela materialhanteringen, det är en av anledningarna till att vi kunna dra ner lagret med 15 procent och frigjort 100 miljoner kronor, säger Robert Rosenzweig.

Vad händer när efterfrågan ökar?
– Vi har jobbat mycket med ledtidsförkortningar med våra underleverantörer, det gäller att vara proaktiv, att prata med kunderna för att se hur det ser ut, att hänga med på varningssignaler Det gör att vi kan ge bättre service till mindre, utvecklingsintensiva kunder, säger Robert Rosenzweig.

– Man kan också koppla det till lönsamheten. Är vi med hela vägen då kan du jobba mot målpriset redan från början, det innebär också att du kanske kan behålla produkten när kunden skalar upp. Det är viktigt speciellt för oss som är mindre, säger Mikael Joki.

– Det kommer väl en tid när det blir svårt att få tag på komponenter igen. Det stängs fabriker över hela världen och när det blir åka av igen om några år blir det svårt, säger Andreas Bergström.

Tar ni fortfarande hela risken med komponenterna?
– I nio fall av tio är det vi som äger komponenterna men jag tror att branschen håller på att mogna i så motto att kunderna börjar förstår att vi inte kan ta hela materialrisken när vi bara tjänar 3 procent. Det är en skillnad mot sju, åtta år sedan när det fanns hungriga vargar med stora apparater som skulle ha affärer till varje pris. Idag begär och frågar alla efter ungefär samma saker, det ett tecken på mognad, säger Andreas Bergström.

– Vi försöker i möjligaste mån ha garantier från kunderna, annars riskerar man att blir liggande med komponenterna långa tider. Kunderna kan ha 12 månader på sig att förbruka dem. Dessutom måste man vara proaktiv själv, känna av och hantera situationen genom att ta ett eget ansvar för  de prognoser man fått så man inte ligger och driver med, säger Mikael Joki.

– Det är en del av tricket med att satsa på logistiken, att inte hamna där. Kunden bli definitivt inte glad om vi kommer och vill fakturera för komponenter som inte rört sig, säger Robert Rosenzweig.

Tittar man på ­lönsamheten ser det ut att finnas en koppling mellan storlek och vinst. Är det svårare att hantera upp- och nedgångar för större företag?
– Spelar det någon roll att lönsamheten är låg om verksamheten inte sysselsätter något kapital? Om du får dina pengar att snurra och har ett bra kassaflöde har du gjort ett fantastiskt jobb, säger Robert Rosenzweig.

Idag tillverkar ni allt mer ­färdiga produkter och erbjuder olika typer av ­logistiktjänster. Tjänar ni mer pengar på det än på kretskorten?
– Jag tror inte man tjänar mer pengar på att göra hela produkter men jag tror att det är dit branschen är på väg. Ingen annan kan täcka en sån stor flora, vi kan plocka ihop plast, mekanik, kablar och elektronik, säger Andreas Bergström.

– Kunden vill ha ett dragande flöde. När han tar ut och skannar en pryl från en lagerhylla aktiverar han hela sin underleverantörskedja. Vi har historiken och ett regelverk sen är det upp till oss att se till att det kommer en leverans varje vecka med nya prylar. Det handlar om totalkostnaden, det är dit branschen kommer att gå. Vi kommer att ta hand om kundens logistik, bli logistikpartner som löser tekniska och logistiska problem, säger Robert Rosenzweig.

– Det handlar om logistik att bygga kretskort, så har man styrmedlen för det kan man också bygga ännu längre bak i kedjan säger Mikael Joki.

Man hör av och till att företag tar hem sin produktion till ­Europa och Sverige. Stämmer det verkligen?
– När det gäller mogna produkter som ligger i Sverige kommer utflyttningen att fortsätta så det är viktigt för oss att ha lågkostnadsfabriker där borta. Samtidigt ser vi en löneinflationen i Kina som på sikt kommer att äta upp skillnaden. Just nu har det lugnar ned sig, men det kommer att ta fart igen.

– Jag tror det har att göra med att du har en mogen produkt som tickar i Asien, sen ska du ta fram en ny produkt med en annan teknik eller annan konfigurering. Där har vi stött på kunder som väljer att lägga en del av den nya produkten i Sverige, säger Robert Rosenzweig.

– Jag känner igen din beskrivning, men kan inte se att det är en trend. Jag skulle vilja påstå att det  finns fördelar med att tillverka i Skandinavien som det inte fanns för fyra fem år sedan. Vi har produktivitetsutvecklat, är mer kompetenta, har en mer avancerad logistikapparat så vi hänger med. På högvolym har man övat tio år i lågkostnadsländer så det är man väldigt duktiga på, säger Andreas Bergström.

– Morgondagens produkter kommer säkert att kräva mer av oss och det man skulle önska är att svenska företag tar för sig för att vinna ännu fler ordrar som annars skulle gå ut på en global marknad. Vi måste bli ännu bättre på att integrera elektronik och på produktionstekniska aspekter, säger Mikael Joki.

– Branscher ska inte mogna, då är de på väg bort, de ska vara som sökande tonåringar, säger Andreas Bergström.