För mindre än en månad sedan hade Kistaföretaget Optotronic bara en handfull anställda. Nu är de närmare trettio. Knappt 50 procent kommer från Ericsson och sju anställda är teknologie doktorer.
 
- Därtill har vi knutit till oss fyra forskare på KTH, säger Jan Nilsson, som ägnat stor del av den senaste tiden åt att intervjua potentiella medarbetare.
 
Här behövs en mängd experter inom elektronik, fotonik, optiska nät och - inte minst - kapsling. Och för den rätte är villkoren lockande. Alla blir delägare, vilket mycket väl kan innebära en tryggad försörjning framöver. Inte minst med tanke på att Jan Nilsson har föresatt sig att skapa ett nytt succéföretag likt det Switchcore han var med och grundade, som ju rönt stora framgångar både inom halvledarvärlden och på börsen de senaste åren.
 
Idén bakom Optotronic är att skapa ett giftermål mellan morgondagens fiberoptik och höghastighetselektronik; två teknikområden som vi i Sverige har kommit mycket långt inom.
 
- Utmaningen är att bygga elektroniken och optiken i en modul som blir lätt att tillverka, säger Jan Nilsson.
 
Tanken är att modulen skall bestå av tre delar - en laserdiod, en bipolär del och en CMOS-del - som alla sätts på ett passande substrat likt det som Strand Interconnect tillverkar (se specialen sid 38-39). Modulen skall därefter monteras på ett kretskort för att sedan kommunicera med en supersnabb växel av den typ som Switchcore kommer att göra i nästa växelgeneration.
 
Till en början är det sändar- och mottagarmoduler för 10 Gigabit Ethernet som är drivkraften, men marknaden kommer att få avgöra om man skall ta fram elektronik som även kan hantera andra protokoll.
 
- Det är absolut inget problem. Protokollhanteringen för SDH och Sonet är enklare att realisera än Ethernet, säger Christer Svensson.
 
Utvecklingen är inte heller tänkt att stanna vid 10 Gbit. Istället siktar man även på att ta fram moduler för 40 Gbit per sekund. Men den tekniken ligger längre fram i tiden, eftersom ingen ännu vet så mycket om vad som kommer att krävas av dessa system.
 
- Utmaningen på elektroniksidan hos 10 Gbit-modulen är modulator- eller laserdrivaren, förförstärkaren för mottagaren samt klockåtervinningen. Men jag tror inte det blir någon svårighet att få tillräcklig kvalitet, säger Christer Svensson.
 
Elektroniken närmast optiken, alltså laserdrivaren och förförstärkaren, kommer till en början att vara bipolär. Men förhoppningen är att även den delen skall kunna realiseras i CMOS på sikt. För denna del har han dessutom lite nya idéer om hur man kan göra klockextraheringen på ett effektivt och enkelt sätt, så att signalerna kan återvinnas effektivt.
 
På optosidan är det istället laserdioden som är en delikat utmaning. Många alternativa lösningar finns. Klart är dock att det blir en fast 10 Gbit/s singelmodelaser.
 
- Man kan tänka sig att använda en vanlig laser som man modulerar rakt på eller en med integrerad modulator.
 
- Däremot blir det troligen för dyrt och komplext med en laser kombinerad med en separat modulator, vilket ofta förekommer i dagens 10 Gbit-system för längre distanser, säger Kurt åkermark på Optotronic.
 
Fördelen med en laser som man modulerar rakt på är den enkla tillverkningen, nackdelen är att den inte får lika god prestanda som då modulatorn är integrerad. En lösning kan också vara att använda olika typer av lasrar för distanserna 2, 10 och 40 km som är de tre avstånd företaget i första hand kommer att titta på.
 
- En intressant laser är en som tagits fram av Richard Schatz och Olle Kjebon på KTH. Den går att modulera i 10 Gbit/s och kan köras 100 km, säger Kurt åkermark.
 
Oberoende vilken laserdiod som slutligen vinner gehör hävdar Jan Nilsson att Optotronic måste ha full kontroll över tillverkningsprocessen.
 
- Funderingar finns redan på att bygga en fabrik för laserdioder. Antingen en helt egen, eller i samarbete med någon, säger han.
 
Jan Nilssons kalkyl säger att det kommer att kosta mellan 300 och 750 miljoner kronor att ta fram en transceiverlösning. Prototyper av de första enkapselvarianterna beräknas vara klara i början av år 2002, medan volymproduktionen skall vara igång mot slutet av samma år. Delprototyper kommer däremot att dyka upp tidigare.
 
- Målet är att vi skall ta 10 procent av världsmarknaden till år 2005, vilket motsvarar runt 500 000 enheter.
 
En halv miljon sålda produkter kanske inte låter så mycket men räknat i pengar innebär det en omsättning på över 4 miljarder kronor, vilket motsvarar Ericssons totala komponentförsäljning under förra året.