Det råder kaos kring miljöarbetet inom elektronikindustrin. Underleverantörerna dränks i olika miljöformulär som är svåra att fylla i. Representanter från företag i Europa, USA och Japan försöker därför hitta en gemensam modell för hur man ska samla in miljödata.
Underleverantörerna känner sig frustrerade över att få olika formulär av olika uppdragsgivare, vilka oftast frågar om liknande saker men på olika sätt. Det kan exempelvis gälla på vilken detaljnivå man ska ange kemiska substanser och hur man redovisar siffror för energi- och materialförbrukning.
Därför drog den europeiska intresseorganisationen EICTA för två år sedan i gång ESCM, Environmental Supply Chain Management. Gruppen bildades för att försöka hitta sätt att samordna industrins miljöarbete och göra insamlingen av miljödata enklare. Målet är att skapa ett gemensamt format för materialdeklarationer som ska basera sig på ett antal standardenheter.
- Vi kommer att starta ett pilotprojekt i slutet av november. Ett antal företag ska få pröva att samla in data och komma med synpunkter, säger Graham Adams på Motorola som även är styrelseordförande för ESCM.
En av utmaningarna är att definiera vilka ämnen som bör listas i formuläret och i vilken form de ska presenteras. Det enklaste vore att bara behöva fylla i vilka material som används vid produktionen, exempelvis plaster, metaller och flamskyddsmedel. Men för att göra verkliga miljöförbättringar krävs ofta mer detaljerad information om vilka kemiska substanser som ingår i de olika materialen.
Internationellt samarbete
Ett exempel är bromerade flamskyddsmedel. Enklast vore att redovisa den totala mängden bromerade flamskyddsmedel i en tillverkningsprocess. Men bromföreningarna har olika påverkan på hälsa och miljö och därför kommer det troligen strängare restriktioner mot vissa bromföreningar medan andra kommer att tolereras.
Graham Adams poängterar att om systemet är för detaljerat kan det bli tungt att använda, men om det är för grovt säger det i sin tur inte så mycket.
- Det gäller att hitta en balans mellan noggrannhet och användarvänlighet i informationsflödet inom miljöarbetet.
Ett motsvarande arbete pågår både i USA och i Japan. Den amerikanska handelsorganisationen EIA håller på att ta fram samordnade materialdeklarationer för den inhemska marknaden som i stort följer riktlinjerna i ISO 14000.
- Företagen vill kunna sälja globalt. Därför blir de alltmer intresserade av att anpassa sig till internationella miljökrav. De inser också att det är bättre att föregå lagstiftningen genom att ta egna initiativ, säger Heather Bowman på EIA.
I Japan har flera elektronikföretag gått samman under samlingsnamnet "Green procurement survey standardization".
- Vi har sedan några veckor ett utkast till ett formulär med gemensamma dataformat som förhoppningsvis ska ge bättre svar från våra leverantörer, säger Hidemi Tomita på Sony.
I anslutning till Greenpackmässan i Oslo i början av november möttes representanter för de tre olika organisationerna. Avsikten var att stämma av hur arbetet med att ta fram formulär för materialdeklarationer framskrider i de olika delarna av världen och på vilket sätt det är möjligt att samordna sig. Hidemi Tomita hoppas att man tillsammans med EIA och EICTA kan få fram ett gemensamt utkast till en materialdeklaration redan till årsskiftet.
- Många japanska företag vill ha ett utarbetat formulär som är klart att användas redan i mars nästa år, säger han.
Graham Adams och Holly Evans tror att det är mer realistiskt att materialdeklarationerna kan komma att samordnas under andra halvan av 2002.
- Det är inte helt lätt att hitta en gemensam syn i den här frågan, olika länder har skiftande syn på miljöfrågor och vill ställa olika krav, säger Graham Adams.
Han tycker sig dock se stora framsteg inom miljökommunikation mellan företag under det senaste året. Företagen har blivit mer medvetna om att man måste tänka igenom hur man ska bedriva ett effektivt miljöarbete.
- Det kommer att bli en mardröm om vi inte ser till att det blir betydligt enklare att samla in miljödata än vad det är idag. Idealet vore förstås om underleverantörerna bara behövde fylla i en materialdeklaration som kunde användas över hela världen, säger Graham Adams.
Lisa Ringström