Satsningarna på 3G, tredje generationens mobiltelefoni, har i media hittills mest beskrivits som besvikelser - rubrikerna har handlat om förseningar, fördyringar, förfulande och hela konceptet har kallats komplett onödigt.
En del av förklaringen är säkert baksmällan efter IT-bubblan. Det var förstås naivt att tro att 3G skulle införas så fort som entusiasterna på den tiden gjorde gällande. Det tar faktiskt ett tag att sätta upp nya avancerade radionät, bygga basstationer och få fram 3G-terminaler.
Men mycket tyder på att vi i år kommer att få se betydande framsteg på området. Telekomföretagen har jobbat hårt på att ta fram produkter och tjänster för 3G, som det nu är dags att visa upp för omvärlden. En hel del intressanta nyheter kommer att visas upp de närmaste veckorna på två mässor, 3GSM i Cannes och Cebit i Hannover.
En faktor som fått oförtjänt lite publicitet är det faktum att med 3G kommer vanlig rösttelefoni att bli oerhört mycket billigare att producera för operatörerna, på samma nivå som trådbunden telefoni. Detta eftersom IP-telefoni kan slå igenom på allvar i mobila nät, exempelvis med det Ericssonsystem som beskrivs på sid 19 i detta nummer. Investeringarna behöver alltså inte betalas enbart med bildkommunikation, bredbandiga dataförbindelser och andra nya tjänster. Eftersom tal - rösttelefoni - enligt en rapport från ITU ser ut att förbli den absolut dominerande tillämpningen av mobiltelefoni under överskådlig framtid torde lägre kostnader här öka operatörernas intresse för snabb utrullning och kan rentav vara en morot för dessa att subventionera terminalerna.
Vad som också talar för att det nu ska börja hända saker är att många operatörer lyckats väl med införandet av GPRS, ibland kallat 2,5G. Det visar att man klarar av generationsskiften tämligen väl, och att behovet av bandbredd är verkligt (om nu någon tvivlade på det).
Det borde alltså finnas gott hopp om att telekomindustrin ska resa sig ur lågkonjunkturen detta år.