Det säger Roy Apple på det israeliska RFID-företaget Smartcode Corporation, och han har fog för sitt påstående. För tyska biltullar i all ära, men när Walmart, Tesco och Metro, tre detaljhandelsjättar i USA, England och Tyskland, beslutat att införa RFID för sin leveranshantering tvingas all världens detaljhandelsleverantörer följa efter.

RFID kan enkelt beskrivas som ett litet minne kopplat till en antenn. När antennen kommer i närheten av en läsare induceras en ström som får minnet att sända ut det data som finns lagrat på minnet. Det finns även mer avancerade RFID-etiketter som är batteridrivna, läs- och skrivbara och de kan till och med vara små processorer. Men utvecklingen går helt tydligt mot enklare etiketter.

- Målet är att få bort så mycket data som möjligt från etiketten, och lagra det mesta av informationen i servrar. Batteridrivna RFID-etiketter används framför allt där man behöver längre räckvidd på avläsningen, säger Roy Apple.

Dumma etiketter billiga
Orsaken till att man föredrar dumma etiketter är delvis av säkerhetsskäl, men framför allt för att få ner priset så mycket som möjligt. Normalpriset är några kronor per etikett. Smartcode har nyligen lanserat en etikett som kommer att kosta 40-75 öre. I volymer om en miljard eller mer. Det kan låta bisarrt mycket, men inte för detaljhandeln.

Rakhyveltillverkaren Gilette gjorde nyligen en beställning på en halv miljard etiketter från Alien Technology, och Walmark kräver RFID-märkning av sina 100 största leverantörer om ett år.

- För bara ett år sedan kostade etiketterna 4 kronor styck. Hemligheten bakom vårt låga pris är storleken. Vår krets är 0,25 mm2, mot 0,55 mm2 för den minsta kretsen ute på marknaden just nu. Priset är direkt relaterat till kiselkostnaden, berättar Roy Apple.

Detaljhandeln ser RFID främst som en ersättare till streckkoden, för att lagra en varukod. Fördelen är att RFID-etiketterna kan läsas maskinellt, streckkoderna behöver en människa som håller i läsaren. Med RFID blir det också praktiskt möjligt att ge varje kartong ett unikt nummer.

- Butikerna har i dag ingen koll på vad som kommit in och vad som finns ute i butiken. Med RFID får man mycket bättre spårbarhet, säger Stefan Söderlund på IBM, som i egenskap av systemintegratörer spelar en stor roll i RFID-utvecklingen.

Standard behövs
För att RFID ska kunna ta streckkodens plats behövs det, precis som för steckkoden, en internationell standard för hur data lagras. EPC Global heter det standardforum som bildats för detta syfte, och de har tagit fram en standard som ger varje etikett ett unikt 96-bitarsnummer uppdelat i olika fält.

Standarden är dock inte helt fastlåst. Walmart hade egna synpunkter och är stora nog att rucka på standarden, som nu är inne på sin första reviderade upplaga, EPC+1. Version 2 väntas om ett par månader.

Standarden definierar inte bara hur siffror skrivs, utan hela systemarkitekturen, från hur läsarna ser ut via hur data ska utbytas mellan olika system, till vilka frekvenser som ska användas.

Det är framför allt fyra frekvensområden som används för RFID. På lägre frekvenser finns det utrymme kring 125 kHz och 13,56 MHz. Högre upp används det fria 2,4 GHz-bandet. Men mest intressant är utrymmet kring 900 MHz. Här finns ett fritt band kring 915 MHz i USA och 868 MHz i EU. Det senare är EU i full färd med att utvidga med ett område reserverat för RFID och lågeffektsradio.

även om det troligen blir 868/915 MHz som blir det dominerande frekvensområdet för RFID lutar det åt att standarden kommer att ställa krav på att läsarna ska klara samtliga frekvenser.

Snabb läsning kräver kretsar
Ett annat krav är snabb läshastighet. Dagens läsare klarar ungefär 30 etiketter i sekunden, men detaljhandeln kräver betydligt snabbare läsning än så.

- För att läsa många etiketter samtidigt krävs en anti-kollisionsmekanism. Om detta ska göras med 400 etiketter i sekunden behövs det en så snabb algoritm att den måste vara konstruerad i hårdvara. Det är en orsak till att halvledare är en så viktig del av RFID-branschen, anser Roy Apple.

Infineon har nyligen lanserat en läsekrets som ska leva upp till kraven, med 500 samtidiga avläsningar. Men det finns fler krav.

- Det är viktigt med hög träffsäkerhet vid läsningen. Vissa material, som stål, aluminium och glas gör det svårare att läsa. Och ketchup, av någon anledning. Då gäller det att ha en teknisk infrastruktur som kan upptäcka fel. Man måste ha intelligens nära läsaren som kan slå larm, förklarar Stefan Söderlund.

I första skedet är det packlårar och kartonger som ska märkas med RFID. Drömmen är förstås att även enskilda varor ska vara RFID-märkta. Kanske till och med att man ska kunna betala för en hel kundvagn utan att behöva plocka upp varorna ur vagnen.

- Tyska Metro ville in på varunivå, men mest för att skaffa sig intryck. När de nu inför RFID blir det på logistiknivå. Varumärkning är dock en naturlig utveckling, som kommer att komma inom 4-7 år tror Stefan Söderlund.

Stiltje i Sverige
Just i Sverige är det dock anmärkningsvärt dött på RFID-fronten. En rad lokaltrafikföretag har infört kontaktlösa kort, men de stora detaljhandelsföretagen lyser ännu med sin frånvaro.

- Jag tycker faktiskt att det är ovanligt tyst på den här sidan i Sverige. Det som finns är mest udda, småvolymtillämpningar, säger Jan Pettersson på Eurodis.

Men ICAs och Coops leverantörer är samma företag som levererar varor åt Walmart och Metro. När väl leverantörerna har infört systemet kan det inte dröja länge innan även Sverige vaknar.

Elias Nordling