Det är lika bra att erkänna direkt. Efter snart 40 år i optobranschen målar Magnus Breidne upp en rätt pessimistisk bild när han beskriver den aktuella situationen för fotoniken i Sverige.

– Jag tycker verkligen, utan tvekan, att fotoniken borde få större plats i Sverige. Svensk utveckling behöver det, men jag är lite pessimistisk just nu. Jag ser inte en lösning på hur vi kan hänga med, säger han och adderar:

– Jag hoppas däremot att någon annan kan komma med den lösningen. För fotoniken behövs för att utveckla olika nyckelområden, som exempelvis mycket av de tekniska lösningarna kring självkörande bilar. Där har vi lidar- och kameralösningar. Men det finns också en hel del annat som är intressant, som kvantdatorer och olika sensorsystem.

Samtidigt menar han att fotoniken har uppmärksammats betydligt mer i andra delar av världen – i Asien, USA och inte minst inom EU.

– Europa är starkt inom fotonik, faktiskt ett av få områden där vi är före både USA och Japan. Men idag är det främst tyskar och fransmän som dominerar inom detta, och då handlar det väldigt mycket om robotsvetsar med storföretag i spetsen. Där har det kommit in enormt mycket pengar från EU. Resultaten har också varit väldigt bra.

Den europeiska teknikplattformen ETP Photonics21 har en viktig roll i detta sammanhang. Photonics21 samordnar fotonikforsknings- och innovationsprioriteringar och har exempelvis givit input till det Europeiska Ramprogrammet för forskningsprogrammet Horizon 2020.

– Photonics21 är den organisation som förhandlar och gör avtal med EU. Den ger råd till kommissionen kring vilka teknikområden den ska satsa på så att utlysningarna som sedan kommer från EU motsvarar industrins önskningar.

Tydligt är att EU lyssnar på vad Photonics21 arbetar fram. Lika säkert är det att kommissionen anser att fotonik är ett teknikområde som det är viktigt för Europa att satsar extra mycket på framöver.

– Det märks tydligt på årsmöten med Photonics21. Då kommer nästan alltid en EU-kommisionär och eldar massorna, och det går ju inte att få dit dem om de inte vill driva sin linje. Det innebär att kommissionen ser fotoniken som ett viktigt område, som den också ger mycket pengar till.

Det är förståeligt att en gammal optoräv – som Magnus Breidne ju faktiskt är – inte uppskattar att Sverige tappat tempot inom det gebit som han genom hela sitt yrkesliv brunnit för. En gång i tiden var han med och utvecklade den första intraokulära diffraktiva linsen till Pharmacia.

– Det var spännande, för jag är mest en teoretiker, skrattar han.

Som forskningschef på Acreo var han med och byggde upp forskningsinstitutet på optiksidan.

– Vi byggde upp fiberoptiken med labbet i Hudiksvall, där de idag gör specialfibrer med sensorer inuti. Det var en jättespännande utveckling strax efter millennieskiftet.

Då var Sverige urstarkt inom opto. Björn Broberg med kollegor sålde lasertillverkaren Altitun för åtta miljarder kronor till det amerikanska telekomföretaget ADC i början av 2000-talet. Några år senare såldes Qeyton Systems – som utvecklade utrustning för bredbandsnät i stadsmiljö, så kallad DWDM-nät – för nära fem miljarder kronor till amerikanska Cisco.

Den starka plattformen som strax efter millennieskiftet öste in skattepengar till staten skapades enligt Magnus Breidne många år tidigare av ett flertal mycket starka individer.

– I Sverige fanns det två akademiska centra inom denna snabbväxande grenen. På KTH var det mer entreprenörsmässigt och i Göteborg mer akademiskt.

Optoområdena växte snabbt tack vara flera mycket starka personer både inom akademin och industrin – men även staten drog sitt strå till stacken.

– Det var KTH med Klaus Biedermann i spetsen och Sverre Eng och Olle Nilsson och andra på Chalmers. Här får man inte ­heller glömma Mikrovågsinstitutet med Peter Weissglas i spetsen och STU med Sven-Ingemar Ragnarsson, säger Magnus Breidne och adderar:

– Allt detta kombinerat med ett stort intresse och skickliga personer från Ericsson och statliga Televerket gjorde att forskningsprogrammen som då togs fram blev ju jäkligt lyckade.

I uppräkningen av alla betydelsefulla personer som drev optoområdet i Sverige vill han inte enbart lyfta fram personer inom kommunikation, som är den gren som uppmärksammats mest eftersom den växte explosionsartat under en tid.

– Jag vill även nämna professor Sune Svanberg i Lund som fortfarande är aktiv och har betytt så mycket för utvecklingen. Han har tagit lasern till en helt ny dimension genom sin laserspektroskopi.

Samtidigt surfade kommunikationsområdets tillväxt på det som idag i folkmun benämns IT-bubblan. När den sprack strax efter millennieskiftet, ändrades förutsättningarna för fotoniken i Sverige radikalt.

– Någonstans där tappade svensk optik/fotonik farten. Bubblan bromsade, men det kom inget sedan heller. Ericsson ändrade strategi och Telia blev mer kommersiellt och fick svårare att fokusera. Telia Research fick inte heller tillräckligt med muskler.

– Idag är optoområdet i Sverige snarare ett sammelsurium av små mätteknik- och sensorföretag där optiken och fotoniken är en del, och där flera av företagen inte ser sig själva som fotonikföretag.

Stundtals under intervjun drar uppgivenheten in som en grå dimma över diskussionen, så jag frågar frankt: ska vi bara ge upp fotoniken?

– Nej, det ska vi inte, men vi behöver två, tre starka kvinnor och män som tar detta på sina axlar. Det är så det normalt brukar fungera. Personer som kan vara starka företrädare gentemot Vinnova och även tillbaka till sin egen industri eller akademi, för det måste ske med trovärdighet åt båda håll.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Något specifikt område som Sverige bör satsa extra på just nu vill han inte peka ut. ­Istället nämner han några teknikområden som han ser stor potential i.

– Jag tror på fotoniska kretsar, eller plasmonik, för att ersätta elektronik i exempelvis serverhallar där energiåtgången idag är extremt hög. Serverhallar drar idag procent av världens totala energiförbrukning, så där behöver man snåla lösningar.

Olika typer av smart belysning, är ett annat område som Magnus Breidne lyfter fram, liksom kommunikation över ljus – så kallad Light Fidelity eller LiFi.

Även små, lätta och mycket flexibla biosensorer som kan användas inom sjuk- och hälsovård är intressant. Då handlar det om att använda lasrar och optisk mätteknik på olika sätt för att mäta så kallade exosomer.

– Men visst kan det vara så att det idag finns andra personer, de som arbetar med AI, kvantdatorer eller annat, som är de starka. Då går pengarna dit, säger Magnus Breidne, och påpekar:

– Ingen vet vad som är rätt eller fel, men det känns som att det borde finnas mycket ­sprattel kvar i fotoniken i Sverige.