About / Advertise
En vätska med magnetiska kulor och två spolar, det är grundingredienserna i forskningsinstitutet Imegos senaste sensor för identifiering av biologiska molekyler.
 |
| Imegos biosensor är på utvecklingsstadiet och fortfarande inget mikrosystem. |
- Med sensorn kan man hitta i princip alla ämnen som har en antikropp, säger Andrea Prieto Astalan som är doktorand på Imego.
Antikropparna till de molekyler man vill testa för fästs på små magnetiska kulor av järnoxidpartiklar i en polymermatris som är mellan 50 och 300 nm i diameter. Kulorna med antikroppar på ytan finns i en liten behållare med vätska. Till behållaren tillsätts provet som ska testas för det ämne som antikropparna binder till. Provet placeras i en induktionsspole och över spolen läggs en ström som växlar med en frekvens på mellan 1 Hz och 1 MHz.
I systemet finns ytterligare en spole med vätska och kulor, men utan prov, som strömsätts på samma sätt och som fungerar som referens.
De magnetiska partiklarnas rörelse i vätskan påverkar spolens induktans som sedan kan jämföras med referensspolen.
- Vi mäter trögheten, hur lätt det är att få partiklarna att rotera i vätskan, säger Andrea Prieto Astalan.
Kulornas rotationshastighet i magnetfältet avgörs av storleken på kulan. En större partikel rör sig nämligen långsammare än en mindre i vätska.
Finns ämnet som antikropparna på kulorna fäster till i provet fastnar molekyler på järnkulorna som då alltså växer. Och då rör sig långsammare i vätskan.
ännu så länge kan ett test i biosensorn bara ge ett ja eller nej för om det sökta ämnet finns. Men i framtiden hoppas Andrea Prieto Astalan även att det ska gå att göra koncentrationsbestämningar.
- Först måste vi arbeta med metodens känslighet, säger hon.
Förhoppningen är sedan att konstruktionen ska miniatyriseras och bli ett sensorsystem.
- Det är meningen att det ska bli en produkt men eftersom det också är ett doktorandprojekt måste vi inte bara veta att den fungerar utan också förstå hur den fungerar.
Jonas Ryberg
