Doktor Kamal Abdali är avdelningsdirektör för dator- och kommunikationsforskning på amerikanska National Science Foundation (NSF). |
När NSF hade sin senaste anslagsrunda för forskning kring nanostrukturer hade bara ett av de antagna projekten anknytning till datorarkitektur och konstruktion. Men det hoppas organisationen att det ska bli ändring på när den nya anslagsrundan avslutas i slutet av året.
- Vårt mål är att forskare som är duktiga på datorarkitektur ska kunna samarbeta med materialforskare för att kunna ta fram ett generellt språk som fungerar för att skapa konstruktioner i nanoskala. Då tänker vi inte bara på logiska funktioner utan även mekaniska som till exempel minimala fläktar och liknande, säger Kamal Abdali.
Han jämför med utvecklingen av integrerade kretsar på kisel där det finns formaliserade språk för hur konstruktioner kan göras.
- Den booleska algebran har ju visat sig användbar för att planera logiska grindar i kisel. Men för konstruktioner i nanoskala kan det hända att det krävs annan matematik, säger Kamal Abdali.
Han vill inte spekulera i om det kommer att dammas av nya hjältar ur matematikens historia eller om det kommer att krävas helt nya matematiska landvinningar för att skapa morgondagens kretsar i nanostorlek.
- Att konstruera i nanoskala är mer komplicerat än att konstruera på kisel. När man arbetar i nanoskala finns kemiska och biologiska krafter som kan påverka hur konstruktionerna uppför sig.
Med nanokonstruktioner menar NSF stukturer som skapas av byggstenar som är mindre än 100 nanometer stora. Redan finns idéer om hur logiska kretsar kan byggas med nanoteknik men ännu så länge har det mesta arbetet gått ut på att visa hur man kan manipulera de små byggelementen i olika strukturer.
Jonas Ryberg