Elektroniktidningen har kartlagt utbudet av testutrustning för elektronikproduktion. Marknadsnyckeln omfattar 97 tillverkande företag som har allt från in-circuittestare till värmekameror och röntgenutrustning.
Den vanligaste typen av kretskortstestare är fortfarande så kallade in-circuittestare. En svensk översättning för "in-circuit" skulle kunna vara "på plats". Begreppet kommer sig av att kretsarna testas när de är monterade, på plats, på kretskortet.
Men den ökande miniatyriseringen och användningen av nya kapslar som CSP och BGA gör testuppgiften allt svårare för traditionella in-circuittestare.
Enligt den nordamerikanska branschföreningen Nemi är de minsta passiva komponenterna som används idag så kallade 0201. De är 0,3 x 0,3 x 0,6 mm och kan i princip placeras så tätt att det blir omöjligt att komma åt med testnålar. Om ytterligare några år räknar Nemi med att de passiva komponenterna byggs in i mönsterkortet och därmed över huvud taget inte kan testas med nålfixturer.
Hastigheten på ytmonteringsmaskinerna ökar dessutom hela tiden, vilket lätt gör testningen till en flaskhals. Det här leder till större möjligheter för alternativa metoder som till exempel boundary scan. Ska man tro branschen så är metoden slutligen på väg att bli vuxen.
Någon enskild förklaring är svår att finna, kanske beror vändningen på att det faktiskt blir allt svårare att komma åt med nålfixturer. En annan förklaring är att boundary scan ger möjlighet att programmera flashminnen och programmerbara logikkretsar. Allt vanligare blir också testare med flygande probar liksom röntgen. Båda metoderna har utvecklats under året och ökat farten på testförfarandet. De används dock i första hand som komplement till in-circuittestare.
Per Henricsson