- Det blir allt kortare tid på projektpengarna. Förut var det tre år, sedan två. Nu är det ett. Det är inte så det borde fungera. Tid som kunde gått till vetenskapligt arbete går åt till administration och pengasökande.
Mikael Östling har för närvarande åtta doktorander eller färska doktorer inom sina kiselrelaterade projekt. Men de flesta är på väg ut, och han ser inte alls samma återväxt.
- Man kan inte bygga en ny doktorandtjänst på ettårig finansiering. Vi står just nu på topp i antal utbildade duktiga doktorer, men vi kan inte generera nästa generation doktorander.
Sparlåga går inte
Mikael Östlings frustration lyser lätt igenom när han berättar om talet om att dra ner på verksamheten.
- Den här verksamheten har byggts upp sedan 1994. Man kan inte dra ner den på sparlåga, då försvinner det intellektuella kapitalet direkt. Och utan mikroelektroniken tappar vi även mikromekaniken, för de kan inte bära labbet själva.
- Det finns fortfarande tid kvar att rädda systemet. Jag tror inte att politikerna förstår vilken bra uppbyggd nivå vi har här. De som väl kommer ut och får se det blir jätteimponerade. Men vi ska bedriva forskning, inte utbilda politiker.
Mikael Östling förklarar varför han anser att KTH:s forskning kring mikroelektronik behövs för Sverige.
- Vi har fortfarande en halvledarindustri i Sverige, med företag som Silex, Optillion, Northlight Optronics, Flir Systems och det nystartade Replisaurus. Infineons 0,25 mikrometers fabrik går fortfarande på full fart. De behöver utbildad personal. Vi levererar inte produkter, men folk med insikt i alla steg i produktionen. Våra studenter blir faktiskt riktigt duktiga konstruktörer. En del av dem kommer att starta nya företag. De pengar som betalats in i systemet har betalats tillbaka enbart med ADC:s köp av Altitun.
Elias Nordling