JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi.

Anders Brandter, Forsway:
Hybrid av satellit- och mobilnät skulle nå många fler
Nya massiva låghöjdssatellitnät skapar just nu internettäckning där sådan inte finns. Men genom att använda mobilnätet som upplänk skulle det bokstavligen gå att nå ytterligare miljarder.

En tredjedel av jordens befolkning har aldrig använt internet då bredband kan vara dyrt eller inte ens tillgängligt, särskilt i glesbygd. Dyrast är det i områden som helt saknar marknät – där är satellit den enda lösningen.

Texten är tidigare publicerad i Elektroniktidningen.
Prenumerera kostnadsfritt!

Lovande nog expanderar satellitinfrastrukturen just nu kraftigt. Idag finns några tusen satelliter. Inom fem år kan det vara hundratusen.

Elon Musk med Starlink och Jeff Bezos med Kuiper är två initiativ med LEO-satelliter (Low Earth Orbit). Kostnaderna för satelliterna – såväl design och tillverkning som uppskjutning och drift – har minskat drastiskt.

LEO är det som det främst satsas på just nu. Fördelen mot traditionella GEO-satelliter är att LEO opererar på cirka 1000 km jämfört med GEO på 36000 km vilket ger avsevärt mindre fördröjningar. Andra fördelar är att satelliterna är mindre och billigare samt att LEO-system täcker hela jorden medan en GEO-satellit typiskt ”bara” täcker en kontinent.

Problemet med LEO är att markterminalen är dyr. Den dyraste delen är sändningsutrustningen. LEO-satelliter passerar från horisont till horisont på 5–10 minuter. Terminalen måste följa satellitbanan noggrant under mottagning och sändning. Med styrbara antenner krävs exakt kalibrering för att kunna styra antennloben mot LEO-satelliten i sändning. I mottagning är det mycket enklare och billigare att följa en LEO-satellit.

Lösningen till problemet kan ligga i det faktum att 97 procent av jordens befolkning idag har mobiltäckning, från 2G och upp. Så ett sätt att minska kostnaderna för LEO kan vara att övergå till en hybridmodell: genom att inte signalera upp till de rörliga satelliterna från användarna kan terminalerna väsentligt förenklas. En markbunden upplänk skulle på det viset snabbare kunna nå ”the other 3 billion”.

På Forsway arbetar vi tillsammans med flera företag idag i ett tiotal länder för att förverkliga detta. Vi använder en vidareutvecklad variant av en hybridlösning som härstammar från Nokia och början av 2000-talet. Tekniken ”boostar” svaga ADSL- och mobilnät med hjälp av GEO-satelliter.

LEO-bolagen kan komma att koppla upp miljontals kunder med sina nuvarande system. Men både hårdvaru- och driftskostnader gör att de enbart kommer att ta den delen av marknaden som har högst betalningsförmåga. Till Ukraina har Elon Musk gett bort Starlinkterminaler gratis, men normalpriset är 500 dollar plus 100 dollar i månaden för ett abonnemang.

På Forsway vet vi att hybridlösningen är den mest kostnadseffektiva lösningen och troligen den som framöver kommer att användas av majoriteten av satellitbredbandskunder, speciellt i utvecklingsländer där kostnaden för bredband måste hållas på rimliga nivåer. Vi tror också att hybridlösningen är bra för många som fortfarande inte har har bredband i Sverige.

Kanske PTS, regionala myndigheter eller Telia kan vara intresserade av tillämpningar kring svensk bredbandsinfrastruktur? Kanske Sida, Vinnova eller Tillväxtverket kan hitta internationella tillämpningar kopplade till bistånd eller andra samarbeten?

Vi tror att även LEO-bolagen, då de väl etablerat första generationens LEO-systemen, kommer att slå in på hybrid-spåret. Det är det klart billigaste och snabbaste sättet att ge kunder som saknar internet en hygglig uppkoppling på 10–30 Mbps.

Av: Anders Brandter, marknadschef på Forsway

MER LÄSNING:
 
SENASTE KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus