Inom den krisdrabbade IT-sektorn försöker flera företag kapa kostnaderna genom att sänka de anställdas löner. Några företag som provat detta under hösten är Telelogic, Bluetronics, Know IT och Hewlett-Packard och Utfors. I Bluetronics fall visade det sig inte räcka - företaget gick i konkurs ändå.

För Utfors del var orsaken förlusten av en storkund, en brittisk operatör. Man behövde snabbt spara 60 miljoner kronor. För att slippa uppsägningar blev lönesänkningar ett alternativ.

- Det var ett olyckligt bortfall för oss men den övriga verksamheten går mycket bra och de anställda tror på vår affärsidé. Det var förutsättningen för att detta skulle fungera, säger Markus Boberg, informationschef på Utfors.

Nästan alla gick med

Han berättar att näst intill hundra procent av personalen gått med, fackligt anslutna såväl som oorganiserade. Den handfull av de 360 anställda som valt att avstå har gjort det på grund av att de redan varit på väg någon annan stans eller haft en svår privatekonomisk situation.

- Det har vi givetvis accepterat. För oss var detta en mycket bättre lösning än att säga upp människor vi behöver. Det är mycket viktigt att se det här som en engångsföreteelse som gäller under en begränsad tid.

- Vi får tillbaka lönerna om vi till årsskiftet 2002/2003 når ett antal tydligt definierade mål. Dessutom har vi kopplat uppgörelsen till en bonus ifall vi går över målen.

- Vi har förmånliga pensionsavtal och drygt hälften av de som valt att gå med har tillfälligt kunnat dra ner pensionsavsättningarna i stället, berättar Marcus Boberg.

Fackföreningsrörelsen är givetvis starkt kritiskt till lönesänkningar som en lösning, även på kortvariga problem.

- Det är som att bota cancer med magnecyl. Om företagen har en sådan ekonomi att de inte klarar lönerna bör de reducera antalet anställda eller lösa problemen på annat sätt, säger Jöran Tjernell, förbundsdirektör på Civilingenjörsförbundet.

Han tycker att IT-branschens problem i mångt är självförvållade.

- De satte alldeles för höga löner i uppgången, när de slogs om kompetensen. De borde ha hållit ett lugnare tempo i löneutvecklingen. Det finns till och med företag som kalkylerar med höga skadestånd för nerdragningarna. Det är en desperat bransch med fantastiska lösningar för att klara sitt eget skinn, säger han.

Omöjligt acceptera för CF

Sedan IT-bubblan sprack har det blivit hart när omöjligt ens för de seriösa aktörerna att göra affärer och generera nytt kapital. Men inom IT-branschen finns en stark tro på en avsevärd förbättring inom något år. För att vara med när det tar fart igen vill man behålla kompetensen inom företagen. Och då är lönesänkningar ett sätt att klara det.

- Om de nu har en sån stark framtidstro bör de gå till banken och låna på den. Om detta bara är något tillfälligt kommer banken att acceptera förfrågan. Om vändningen kommer längre fram löper ju företagen en risk att kompetensen lämnar företag som sänkt lönen, säger Tjernell.

Han förklarar att det vore omöjligt för civilingenjörsförbundet att gå med på lönesänkningar samtidigt som man argumenterar för att svenska civilingenjörer har alldeles för låga löner ur ett internationellt perspektiv.

- Då skulle vi helt förlora vår trovärdighet. Risken är stor att vi inte får behålla civilingenjörerna i landet. Den blir inte mindre om lönerna sänks ännu mer, säger Tjernell.

Enligt honom har man bara negativa erfarenheter från 1992 då detta med lönesänkningar var aktuellt senast.

- Det blev bara att skjuta problemen framför sig. Dessutom innebär lönesänkningar också stora personliga nackdelar för den enskilde. Om man blir sjuk, eller uppsagd så man måste gå på A-kassa så får man sämre ersättning med lägre lön, säger Göran Tjernell.

En som kartlagt lönestrategin under 1990-talets krisår är Jonas Agell, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. I en kommande studie från IFAU (Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering) har han tillsammans med Helge Bennmarker kartlagt 900 företag ur det här perspektivet.

- Det vi sett de senaste månaderna är någonting helt nytt, säger han.

Han berättar att bara en till en och en halv procent av de anställda
i studien varit med om lönesänkningar trots den djupa krisen. Och det är framför allt anställda i kunskapsintensiva företag som berörts, inom offentliga sektorn har det inte förekommit några sänkningar alls.

- Typiskt är att det skett i mindre företag, att få av de anställda är fackligt anslutna och att de omfattas av vinstdelningssystem, säger Jonas Agell.

Under krisåren på 1920- och 1930-talen förekom lönesänkningar i större utsträckning. Men de är mycket ovanliga under efterkrigstiden. I Sverige är de extremt ovanliga jämfört med andra länder.

Jonas Agell förklarar att det till stor del beror på lagstiftningen. I Sverige är det bara tillåtet att sänka lönen om den anställde går med på det. Så är det exempelvis inte i USA.

- Det brukar i stort sett krävas att företaget är extremt illa ute för att de anställda ska ställa upp. I Sverige har vi också en tradition med starka fackföreningar och kollektivavtal, som gjort det svårare att driva igenom lönesänkningar, säger Jonas Agell.

Svenskar mer obenägna

Han säger att det också finns sociologiska och psykologiska orsaker till varför svenskar är mer obenägna än andra att acceptera en sänkt lön.

- Lönen är knuten till status och därför känns det förnedrande om någon sänker den. Då blir folk förbannade. I Sverige finns tillgång till statistik som gör det möjligt att jämföra sig med andra. Här har de anställda mycket bättre kunskap om lönen i andra företag än till exempel i USA. Och det har visat sig att man är beredd att kämpa hårt för den relativa lönen, vilken lön man har jämfört med andra, säger Agell.

Han förklarar att ekonomer ofta förespråkar flexibilitet i lönesättningen. Men för ett företag som blöder är det inte säkert att det räcker.

- Det kan vara ett av många verktyg. I USA har man kunnat se att det är viktigt att snabbt göra sig av med dem som känner sig illa behandlade. Lönesänkningar väcker så starka känslor att arbetsmoralen kan förstöras om det sköts fel, säger Agell.

IT-branschen var en ny, expanderande sektor där efterfrågan på försäkringssystem och medlemskap i fack och A-kassa inte var så stor, befolkad av unga människor utan facklig tradition som kunde jobba mycket och fick höga löner tidigt.

- Det ska bli intressant att se vad som händer med flexibiliteten på sikt. Det finns ekonomer som trott att detta skulle vara ett första steg mot en flexibel modell för hela marknaden. Men det kan gå åt motsatt håll. På sikt, efter kraschen och när 25-åringarna blir äldre och skaffar barn kanske IT-branschen blir mer lik andra sektorer, säger nationalekonomen Jonas Agell.