2,5G: ett GSM-nät som byggts på med GPRS och EDGE (snabbare datakommunikation). 3G: används som allmän beteckning på "nästa generations mobilnät", det vill säga den som kommer efter GSM. GPRS: General packet radio services. Telefonen kan skicka och ta emot data i paket, utan att först ringa upp eller ansluta någonstans. Effekten blir att man alltid är uppkopplad. UMTS: Den europeiska standarden för 3G-nät. Den amerikanska motsvarigheten heter CDMA 2000. WCDMA: Den radiokodning som används i UMTS.

I Tyskland stängde Sonera och spanska Telefonica sitt gemensamma 3G-bolag Quam, en nätt avskrivning på drygt 8 miljarder Euro. Telefonica har dragit sig ur 3G-projekteringen i fler länder, till exempel Italien och Österrike. I England har Vodafone deklarerat att man tänker vänta till nästa år med att ta sitt 3G-nät i drift, och Tele2 har fått kalla fötter i Norge.

För svensk del är skadorna - när detta skrivs - begränsade till att en operatör, Orange, har bett att få dra ut på utbyggnaden ett par år och slippa en halv miljon glesbygdsbor. Den bild som tonar fram är ändå en av full reträtt; om Orange får sitt uppskov lär det inte dröja länge innan dess konkurrenter kräver samma sak.

Men handlar det verkligen om en försening för 3G-näten? Tveksamt, hävdar Andy Craigen som är marknadschef för Agere Systems kretsar för mobiltelefoni.

- Ur vår synvinkel går 3G-utvecklingen enligt plan. Vi har hela tiden räknat med att det kommersiella genombrottet dröjer. 2003 kommer att bli ett år av intensiva fälttester, och vanligt folk kommer knappast att märka av 3G förrän tidigast 2004, säger han.

En färsk rapport från undersökningsföretaget In-Stat pekar i samma riktning. Enligt In-Stat kommer UMTS att utgöra omkring 4 procent av mobiltelefontrafiken 2006, långt efter GSM (70 procent) och CDMA (21 procent). Och även de siffrorna kan vara för optimistiska, varnar In-Stat, om inte operatörerna börjar tjäna pengar snart.

- Mobila datatjänster är fortfarande en marknad i vardande som konsumerar investeringskapital och erbjuder omogen teknik. Några borde ha tänkt på det innan de gjorde sina affärs- och investeringsplaner för 3G-nät, säger Andy Craigen.

Företrädare för Ericsson instämmer i bilden.

- Visst var det orealistiska förväntningar att man skulle kunna bygga ett 3G-nät inom ett år och lansera det kommersiellt inom två. Det är många saker som måste falla på plats när man introducerar en ny mobilstandard, säger Mikael Halén som är marknadschef för WCDMA hos Ericsson.

För de delar av 3G-näten som kan kallas infrastruktur, det vill säga basstationer och liknande, har dock tekniken kommit fram i ungefär den takt Ericsson räknade med. Det som saknas är de stora volymerna.

- Vi ligger i stort sett på plan när det gäller leveranser av infrastruktur. Ericsson levererade sin första kommersiella basstation för 3G i mars 2001, och vi levererat WCDMA-system till 35 operatörer i 24 länder som kunder.

Stora delar av den stamnätsutrustning som Ericsson levererar är gemensam för 2,5G, det vill säga GPRS, och 3G. Den finns alltså på plats och det går att börja utveckla tjänster för den, framhåller Mikael Halén; övergången till 3G ska inte innebära några andra skillnader än att radioöverföringen går fortare. Han talar om tre typer av tjänster i 3G-näten: kommunikation (samtal, SMS etcetera), Internetanslutning och mobila media (musik, nyheter, ...).

- De två första typerna går utmärkt att lansera redan i ett GPRS-nät, för att få igång marknaden. Det är bara strömmande media som kräver 3G, säger han.

Även om operatörerna håller igen på volymerna så finns i alla fall stamnätsutrustningen att köpa och den fungerar - vilket är mer än man kan säga om den andra komponenten, 3G-telefoner. Bristen på telefoner är en viktig anledning till att operatörerna skruvar ner sina förväntningar, men åtminstone i Sverige pekar de på en till.

- Det blir oerhörda konflikter om bygglov, inte i alla kommuner men i många. De vill bara ha en mast, och om det då redan finns en hänvisas vi till att hyra in oss i den, säger Johan Holmgren som är presstalesman hos Vodafone.

Rent tekniskt är inte detta något problem, och PTS licensvillkor sätter inte heller upp några hinder för mastdelning. Problemet är istället ekonomiskt. Vodafone bygger master tillsammans med Hi3G och Orange, i ett konsortium som döpts till 3GIS, men om det redan finns en mast ägs den sannolikt av Telia. Telia och Tele2 har en egen mastbyggarklubb, Svenska UMTS-nät, som konkurrerar med 3GIS och är enligt konkurrenterna föga intresserade av att hyra ut sina master.

- Svenska UMTS-nät vill ha så mycket betalt att vi föredrar att bygga eget, men det får vi alltså inte, säger Johan Holmgren.

- Vi vill ha en diskussion med PTS och politikerna om situationen. Som det ser ut nu kommer Sverige att ha ett av världens bästa 3G-nät i slutet av nästa år, och för att vi ska behålla vår position som världsledande IT- och telekomnation gäller det att se till att vi också har förutsättningar för att utnyttja nätet.

Den som vill veta vad som händer härnäst i den europeiska 3G-såpan gör nog bäst i att plocka fram kristallkulan eller kaffesumpen. Alternativet är att helt enkelt gissa, eller att läsa vad andra gissar. Undersökningsföretaget Datamonitor, för att ta ett exempel, karaktäriserar den pågående utbyggnaden som en "utdragen dödskamp". Ingen vågar räkna med att intäkterna motsvarar utgifterna förrän tidigast om tre år, i värsta fall åtta, och åtskilliga operatörer överlever inte så länge, resonerar Datamonitors analytiker Nick Greenway.

Hellre lägga ner utbyggnaden och möjligen också lämna tillbaka licensen än att fortsätta investera i en dödfödd idé, blir Greenways slutliga råd.

En operatör som står på sig är Hutchison i Storbritannien, ägt av Hongkongföretaget Hutchison Wampoa som också står bakom Hi3G i Sverige. Hutchison säger sig fortfarande vara inställt på att lansera 3G-telefoni före årsskiftet.

Ericssons Mikael Halén är också en försiktig optimist.

- De tekniska förutsättningarna för en massmarknad kommer att finnas på plats i mitten av nästa år. GPRS-roaming fungerar i stort sett i Europa redan nu, och det kommer i både Asien och Nordamerika nästa år.

Problemet är tvåsystemstelefonerna, för både 2G och 3G, som ännu inte har lanserats. Ericsson har hittills fått nöja sig med att testa sin utrustning mot prototyper av telefonerna.

Lennart Pettersson