About / Advertise
Tänk en vägbeläggning bestående av stora kvadratiska block, vart och ett fyllt av solceller, lysdioder, styr- och kommunikationselektronik. Tänk sedan dessa block över hela vägnät, först över hela USA och sedan världen över. Mannen bakom tanken - forskaren Scott Brusaw - hävdar på fullt allvar att idén inte bara är genomförbar utan att den dessutom är lösningen på världens energiproblem.Det menar Scott Brusaw, en amerikansk elektronikingenjör och energiforskare, som tillsammans med sin fru Julie startat bolaget Solar Roadways för att driva frågan. Han har tagit fram en prototyp, en 12 x 12 fots platta fylld av solceller och lysdioder, belagd med ett material så härdigt att han menar att plattorna håller tre gånger längre än konventionell asfalt.
Dessutom hävdar han att detta är lönsamt. Vanlig asfalt kostar enligt honom 16 dollar per kvadratfot, plus underhåll och snöröjning. Den beläggningen måste läggas om vart sjunde år. Med tre gånger längre livslängd får sålunda varje 12 x 12-fots platta kosta 6 900 dollar, allt annat lika.
Därpå räknar han med att solcellerna som används har tämligen låg verkningsgrad, runt 15 procent, vilket gör att varje platta genererar 7,6 kWh per dag. Varje kilometer fyrfilig väg skulle då generera drygt 3 MWh om året. Därtill kommer, i visionen, motorvägen även att fungera som distributionsnät för såväl elektricitet som alla upptänkliga IT-behov - tv-signaler, bredband, telefoni och så vidare.
I USA finns, enligt hans beräkningar, 700 miljarder kvadratfot asfalterad väg. Vilket innebär att det behövs 5 miljarder av hans plattor för att täcka varje väg, parkeringsplats och uppfart i landet. Vilket skulle generera ungefär lika mycket elektricitet som hela jorden behöver, eller tre gånger USA:s förbrukning.
Om elgenereringen läggs till kostnaden för asfaltering landar man enligt Brusaw på den facila summan av 48 000 miljarder dollar. Utslaget per platta innebär sålunda runt 10 000 dollar, som den får kosta och ändå vara kostnadseffektiv. Hela uträkningen finns beskriven på Solar Roads hemsida (länk).
– Slutsatsen är att för ungefär samma kostnad som dagens asfalt och elgenerering går det att bygga våra Solar Roadways. Och samtidigt häva den globala uppvärmningen, slippa elavbrott, få säkrare trafik med mindre utsläpp och dessutom en infrastruktur som betalar för sig själv. Plus att vi slipper oljeberoendet. Den verkliga frågan är snarare vad kostnaden blir om vi inte bygger Solar Roadways, skriver Scott Brusaw på sin sajt.
Helt hämtat i det blå är inte idén. Scott Brusaw har tagit fram en prototyp, se bilden, med 8 x 8 elektronikmoduler på den 3 x 3 fot stor delpanel. 16 sådana delpaneler utgör en prototyp till den 12 x 12 fot stora grundpanelen. Varje elektronikmodul innehåller tre gula och tre vita lysdioder. Lysdioderna kan användas till allt från vägbelysning till att bygga upp lekplatser i anslutning till parkeringsplatser i visionen.
Lagret ovanpå elektroniken består av solceller, som inte är specificerade men som enligt planen inte behöver ha högre verkningsgrad än 15 procent.
Ett återstående krux är vägbeläggningen, som måste vara genomskinlig och självtvättande för att solcellerna ska fungera, samtidigt som den ska hålla i över 20 år för att de ekonomiska kalkylerna ska uppfyllas. Dessutom ska det ju vara trafiksäkert. Och helst gjort av återvunnet material. På hemsidan nämns en typ av självrenande hydrofiliskt glas med hänvisning till en wikipedia-länk.
Ytterligare en hake är förstås utvecklingskostnaderna, som inte specificeras i beräkningarna.
Scott Brusaw hävdar att han inte i första hand är ute efter att tjäna pengar på sina idéer, utan i likhet med Blues Brothers är på "a mission from God". Han välkomnar frivilliga donationer och hoppas få alla intresserade jorden runt att följa utvecklingen på Facebook, Twitter och Myspace.
Hur det går återstår att se.
