About / Advertise
Det har varit jättefusionernas år på världens börser: branscher som läkemedel, media, bank och skog har konsoliderat i jakten på skalekonomi. Men bland telekomleverantörerna är det raka motsatsen: där är det liten som är vacker.
I tabell 1 visas de 10 största leverantörerna 1994 (siffrorna avser respektive koncerns telekomverksamhet). I täten ligger franska Alcatel, med en försäljning på drygt 20 miljarder dollar i telekomrörelsen. Därefter följer Motorola och AT&T. Ericsson ligger i mitten. Längst ner hamnar Nokia, med en försäljning som nästan bara är en tiondel av Alcatels.
Jämför denna storlekslista med tillväxtlistan (tabell 2, som visar tillväxt enligt senaste delårsrapport). Där är det minstingen Nokia som ligger i topp, både vad gäller ökning av försäljning och vinst.
Ericsson kommer som god tvåa, med en 40-procentig vinsttillväxt första halvåret. Vem hamnar sist? Jo, branschbjässarna Alcatel och AT&T. Båda har minskat försäljningen i år.
Förklaringen är enkel: ju mer mobiltelefoni i bolaget, desto bättre fart på verksamheten. Och ju mer fast telefoni desto större bekymmer för företaget i fråga. De mindre bolagen har klarat övergången till trådlös teknik bättre än bjässarna. Telekom är en tudelad bransch och lär så förbli ett tag framöver.
För Nokia och Ericsson står nu mobiltelefonin för över hälften av omsättningen och för nästan hela vinsten. På andra kanten finns Alcatel, Siemens och AT&T, som till övervägande delen sysslar med traditionell telefoni.
De bolag som inte hängt med på mobiltelefoni gör allt vad de kan för att hinna i fatt tättrion (Ericsson, Motorola och Nokia), men det är uppenbarligen lättare sagt än gjort: under året som gått har inga större förändringar inträffat i fördelningen av marknadsandelar.
Vad gäller själva telefonerna är det visserligen svårt att få någon klar bild av styrkeförhållandena på marknaden. På GSM-telefoner exempelvis summerar de olika tillverkarnas uppgifter till en samlad marknadsandel på en sisådär 130 procent. Men att döma av redovisad försäljning har de tre i toppen hållit sitt järngrepp om marknaden.
Tre jättar
Motorola har visserligen tappat en del på grund av bolagets exponering mot USA, som nu växer långsammare än resten av världen. Men Ericsson och Nokia har å andra sidan tagit andelar. Tillsammans har de tre uppskattningsvis 75 procent av marknaden för digitala mobiltelefoner och nästan lika mycket på den analoga sidan. Deras väldiga volymfördelar gör det svårt för konkurrenterna att hävda sig. Alcatel och Siemens har tagit fram GSM-telefoner, men ingen verkar vara särskilt framgångsrik på marknaden.
Även på mobiltelesystem (basstationer och växlar) har förändringarna på marknaden varit små det senaste året. Men en rörelse syns ännu inte i marknadsandelarna. Årets stora händelse har varit PCS i USA, där de flesta större operatörer har gjort sitt teknologi- och leverantörsval. På förhand tippades GSM bli den stora vinnaren, vilket skulle gynna Ericsson och Nokia. Men utfallet har blivit en besvikelse för européerna: den amerikanska standarden CDMA har valts av klart fler operatörer än väntat, bland annat av Sprint och PrimeCo, som är etta respektive trea i storlek. Ericsson får nu svårt att nå sitt mål om 30 procent. I stället ser det ut som om svenskarna kommer få ungefär samma andel av PCS-marknaden som Motorola, AT&T och NorTel, det vill säga 20-25 procent. Nokia verkar få nöja sig med ca 5 procent.
Kanadensare överraskar
Den stora överraskningen är NorTel (tidigare Northern Telecom), som tippades kapa åt sig kanske 15 procent av marknaden. Men kanadensarna har visat sig ligga överraskande väl framme både på den europeiska och amerikanska teknologin. Det är en stor framgång för ett bolag som för inte länge sedan sågs som helt avhängt på mobiltelefoni. På fem år har andelen trådlöst av bolagets försäljning gått från ingenting till runt 15 procent. Växlar för fast telefoni dominerar fortfarande stort men andelen har sjunkit till ca 40 procent.
Vändningen på trådlöst blev köpet av franska Matra 1992 (som Ericsson tackade nej till). I dag anses NorTel vara den farligaste konkurrenten till Ericsson på GSM i USA. Dessutom erbjuder man CDMA för leverans nästa år.
Även Siemens har kommit igen på mobila system, med flera GSM-order i år, senast från spanska Airtel. Alcatel däremot verkar inte ha några större framgångar på trådlöst, vare sig med telefoner eller system. Det gör att fransmännen sannolikt har de mulnaste tillväxtutsikterna, trots sin storlek. Nyligen öppnade bolaget för samarbete på mobiltelefoni. Frågan är bara vem som är intresserad av en allians med fransmännen.
Svårt att räkna
Alcatel är en bra illustration till de svårigheter som leverantörerna har på fast telefoni. Det är i huvudsak tre krafter som är i rörelse. För det första har gamla monopol som France och Deutsche Telecom tvingats bli snåla inför privatisering och avreglering, vilket pressar priserna: exempelvis uppges priserna på växlar ha fallit med 7 procent om året de senaste tre åren.
För det andra har teleinvesteringarna ännu inte kommit igång riktigt efter lågkonjunkturen, även om det sker en successiv förbättring. För det tredje har den nya bredbandstekniken inte alls blivit den framgång branschen räknat med. Det har lett till överkapacitet och ytterligare prispress. Antalet volymkontrakt på den nya generationen växlar och transmission har varit litet, och flera efterbeställningar har ställts in. Orsaken är att operatörerna har svårt att se hur investeringarna kan räknas hem.
Hård press
Den samlade effekten är en hård press på leverantörernas lönsamhet. Alcatel redovisar minusresultat i rörelsen för första halvåret. Ericssons affärsområde Publik Telekom ligger sannolikt också under nollstrecket efter utvecklingskostnader. AT&T:s leverantörsdivison tappade 6 procent i försäljning tredje kvartalet, mycket på grund av den låga efterfrågan på bredbandsprodukter. Det är möjligt att det samlade resultatet för tillverkare av fast telefoni ligger på minus för tillfället.
Ericsson är det bolag som bäst representerar tudelningen av telekombranschen. Ledningen har startat en ren exodus från Publik Telekom till Radiodivisionen (där mobiltelefonin finns), 20 000 människor ska förflyttas på tre år.
Ericsson har också signalerat lägre utvecklingskostnader för bredbandssatsningen, som har svarat för ungefär en tredjedel av bolagets väldiga FoU-budget. Även Alcatel, som tillsammans med AT&T har satsat mest av alla på den nya tekniken, verkar ha kommit till slutsatsen att bredband låter vänta på sig.
På sikt borde bättre tillväxt i Europa kunna suga upp överkapaciteten på fast telefoni. I så fall kommer också priserna att stabilisera sig. Men de stora volymbeställningarna på den nya generationen växlar och transmission verkar ligga åtminstone ett par år fram i tiden. Telekom lär alltså vara en tudelad bransch ännu ett bra tag.
