Många tillverkare av nätverksutrustning har egenutvecklade korskopplare men allt fler dyker upp till försäljning. IBM säljer sedan några år sin Packet Routing Switch till OEM-kunder. Tidigare har den endast varit avsedd för eget bruk.
- Vi har sett att det är en produkt som går att sälja för sig själv, säger Gilles Garcia, marknadsansvarig på IBM Technology Group, .
IBM försöker tillsammans med ett sjuttiotal andra företag enas om en standard för ett gränssnitt mellan korskopplare, nätverksprocessorer, hjälpprocessorer och styrprocessor för nätverksutrustning. Tidigare har standardiseringsarbetet varit delat i två organisationer, CPIX och CSIX, men i dagarna går de samman i en ny organisation kallad "the Network Processing Forum". ännu så länge går standardarbetet trögt.
- Konflikten mellan snabb teknikutveckling och behovet av standardisering är väldigt påtagligt i nätverksprocessorbranschen, säger Collin Mick som blir talesman i den nya organisationen.
Standarden som organisationen arbetar med berör bara gränssnitten och inte innandömet i kretsarna. Den gemensamma standarden behövs för att produkter från olika tillverkare ska kunna fungera tillsammans.
För korskopplarna finns två grundläggande konstruktioner. Antingen med delat minne för de olika in- och utgångarna eller med korskopplingar däremellan. Det råder delade meningar om vilken modell som är bäst. IBM satsar på delat minne som enligt dem är lättast att skala upp för större och snabbare korskopplare. På Agere Systems, tidigare Lucent Microelectronics, tror man i stället på den korskopplade tekniken eftersom den inte kräver lika mycket minne i själva kretsen, vilket är dyrt. Lägger man istället minnet utanför kretsen blir det, enligt Agere, problem eftersom det är svårt att hitta en tillräckligt snabb minnesteknik.
Två typer av korskopplare
Korskopplare kan konstrueras efter två huvudprinciper, antingen med ett gemensamt minne för in- och utgående kö där minnesadresseringen är avgörande för vart datapaketet skickas (till vänster) eller med korskopplingar mellan in- och utgång som förbinds via en styrenhet (till höger). |
Jonas Ryberg