About / Advertise 
JAN TÅNGRING:
Lyten har inte gett oss anledning att fira
Jag har fått frågan om Lytens köp av av Northvolt ger oss anledning att korka upp champagnen. Men jag kan inte bedöma det. Prova med att fråga Lytens vd, konkursförvaltaren, Ebba Busch, eller någon annan med insyn i hur volymproduktionen framskrider. Och en sak till: Lytens litiumsvavel är en experimentell teknik som kanske inte har någon framtid överhuvudtaget.
Northvolt kan tillverka litiumjonbatterier. Det är inte det som är problemet. Northvolt har levererat från Skellefteå till Scania. Northvolt levererade redan från labbet i Västerås.
Den avgörande frågan är om Northvolt kan tillverka battericeller med ekonomi. Scania ska rimligen inte köpa dyrare batterier bara för att de är svenska.
Jag vet inte om Nortvolt kan. Jag gissar att de inte kan det ännu. Visserligen sade Lytens vd i fredags att Northvolt har en ”certifierad 1,8 GWh”-lina och snart kommer att ha fyra till. Men vad betyder det? Jag är rädd för att det kanske inte betyder ”9 GWh/år till bra pris”.
Det är vad vi hoppas att det betyder. Men jag vet inte. Kanske är 1,8 GWh bara ett slutmål? Som Northvolt fortfarande inte lyckats klura ut hur det ska nås? Det är inte bara att vrida på en ratt och öka hastigheten på löpande bandet. Fysik sätter krokben.
Jag vet alltså fortfarande inte om Norhtvolt lyckats med den svåra konsten att tillverka litiumjonbatterier industriellt. Det är den avgörande frågan.
Presskonferensen i fredags gav ibland sken av detta. Att Northvolt konkursade i exakt samma ögonblick som det till slut lyckades få industriell tillverkning. Men jag gissar att det fanns någon finstilt under den kommentaren – för varför skulle tillverkningen ha lagts i malpåse i somras om det fanns en fungerande lina?
Det finns tyvärr fler olycksbådande tecken. Lyten verkar ha fått Northvolt för ett mycket bra pris, eftersom konkursförvaltaren sade att ”väldigt många kommer att förlora väldigt mycket pengar”.
Det betyder att Northvolt inte innehåller så mycket värde.
Något annat som är olycksbådande är att fabriken inte köps av någon med erfarenhet av volymproduktion av battericeller.
Var inga koreaner eller japaner intresserade? Varför inte? Det torde betyda att de bedömer att det inte finns nåt av värde för dem i Skellefteå.
Kineserna – bäst i världen på batteriproduktion – var de intresserade? CATL skulle kunna ha volymproduktion om två år i Skellefteå – om det inte faller på någon svart svan som det norrländska klimatet, eller dylikt.
Men fick CATL ens bjuda? Och om det fick – hade det varit intresserat? CATL:s vd har hävdat att Northvolt gjort fel teknikval i hela resan, från kemi till maskiner till process. Han har sagt att CATL hade kunnat hjälpa till om det fått vara med från början.
Han är konkurrent så vad han säger är inget facit. Men jag gissar tyvärr att han åtminstone är ärlig, att han säger vad han faktiskt tror. Därmed oroar jag mig för att Northvolts celler kanske inte ens borde ha kvalificerats – att de kommer att få hållbarhetsproblem om några år. Det är vad CATL:s vd implicerat.
Vd för Lyten kontrar med att han har volymerfarenhet från fordonsindustrin. Det tror jag inte är jämförbart. Jag tror fordonstillverkning är mekanik. Batteritillverkning är kemi och fysik.
Lyten ska ha en expert från Panasonics Tesla-cellfabrik i personalen. Räcker det? Jag tror inte det räcker. Jag tror inte Tesla använde samma kemi, maskiner och process som Northvolt använder i Skellefteå.
Men har inte Lyten industriell tillverkning av litiumsvavelceller?
Det beror vad du menar med ”industriell”. Lytens litiumsvavel befinner sig på den nivå som Northvolt var på i labbet i Västerås.
Volymproduktion av litiumsvavel är en utmaning som Lyten fortfarande har framför sig. Lyten bygger en 10 GWh-gigafabrik för litiumsvavelceller i Nevada – men det vi lärde oss i Skellefteå var att det är olika saker att bygga gigafabriker och att få dem lönsamma.
Observera dessutom att litiumsvavel är en experimentell teknik som kanske inte har någon framtid överhuvudtaget. Detta till skillnad från Northvolts nuvarande batterityp, som vi trots allt vet går att volymtillverka konkurrenskraftigt, eftersom många redan gör det.
Lytens litiumsvavelcellfabrik är världens första. Den ska börja rampa upp sin tillverkning år 2027, enligt plan. Så litiumsvavel i fordonsvolymer ligger många år i framtiden, om den någonsin blir konkurrenskraftig där.
Så var står Northvolt idag med Lytens köp?
Teknisk är vi exakt där vi var innan köpet. Gissningsvis –men jag vet som sagt inte – har Northvolt fortfarande ingen ekonomiskt försvarbar lina på plats idag. Och därmed kommer teknikerna att behöva fortsätta att brottas med maskinerna för att förmå dem att prestera. Det kan komma att ta tid. Lyten har inte avslöjat något hemligt vapen som kommer att kunna korta ner den processen.
Ekonomiskt är Northvolt förstås i ett mycket bättre läge – en kvarnsten runt halsen på 80 miljarder kronor har försvunnit. Och Lyten säger sig komma att kunna ordna mer finansiering. Det tror jag på.
