I slutet av åttiotalet drog Digital Vision igång med sex, sju anställda. Nu är de runt 60 och ägarna siktar på börslansering.
- Alternativet hade varit att hålla tillbaka produktutvecklingen och låta bli att nappa på chanser, säger Björn Christensson, en av grundarna.
En gång har personerna bakom Digital Vision i Årsta gjort ett aktivt val för att växa, säger Björn Christensson som tillsammans med kollegan Peter Weiss grundade företaget 1988. Det var när de för två år sedan släppte in investmentbolaget Atle som ägare. Atle äger idag drygt hälften av aktierna i bolaget.
Annars låter det på Björn Christensson som om företagets kraftiga tillväxt under nittiotalet i stort sett har skett av sig själv. I förra numret av Elektroniktidningen sade flera småföretagare, vars företag inte växer, att det är svårt att själv bestämma företagets storlek. Trots att en börsintroduktion snart lär stå för dörren för Digital Vision, så tycks Björn Christensson säga ungefär samma sak.
- Jag tror inte vi har resonerat så mycket kring det. Både jag och Peter är nog tävlingsmänniskor som vill ta en order när vi ser chansen. Visst hade vi kunnat säga nej till möjligheter, men det har aldrig känts som ett alternativ, säger han.
Digital Vision, som bland annat tillverkar arbetsstationer för bildbehandling och kodare för digital-TV, har sitt ursprung i Televerket där Björn Christensson och Peter Weiss på åttiotalet jobbade med kompression av bilder och ljud.
- Vi var ju några stycken som nästan körde vårt eget race redan där. Vi jobbade bland annat med internationell standardisering, men när det kom på tal att det skulle bli en färdig produkt så blev det liksom inget av det, säger Björn Christensson.
- Då var det ett honnörsord att man skulle bevaka tekniken, men vi var nog för mycket tävlingsmänniskor för det. Då var vi tre som tänkte att det vore kul att starta eget.
Tvättmaskin för filmerSå gällde det bara att skrapa ihop lönepengar till det första utvecklingsprojektet.
- Det var en kedja för oss. Nutek var positiva, men sade att vi måste få med Utvecklingsfonden, som i sin tur sade att en affärsbank måste vara med.
Allt klaffade tack vare ett par villkorade order från Filmteknik och Sveriges Television på en planerad produkt, en arbetsstation för tvättning av digitaliserade filmer.
- Den blev stor som en tvättmaskin också, säger Björn Christensson.
Han och hans kolleger insåg snabbt att den innehöll mer finesser än vad marknaden var villig att betala för. En andra generation av produkten innehöll bara en tredjedel av den ursprungliga hårdvaran.
- De första två, tre åren var vi sex, sju anställda och gav i princip ingen vinst. När vi sedan gradvis gav mer vinst insåg vi ju att det här är ett företag som är värt mycket pengar.
Beviset kom 1995, när Atle först köpte en tredjedel av bolaget för 13 miljoner kronor. För Atle är affärsidén att hjälpa det lilla bolaget att öka i värde, för att aktierna sedan ska kunna säljas i samband med en börsintroduktion.
Nästan samma arbetssituationPå tio år har företaget alltså vuxit från en bra idé till en omsättning på runt 100 miljoner kronor. Ändå tycker Björn Christensson, som är teknisk chef, att hans arbetssituation inte har förändrats så mycket.
- Jag tror att rollen kan ha förändrats mer för Peter som är VD. Jag har fortfarande en fot med i de flesta tekniska sammanhang. Jag håller fortfarande på med detaljer, och jag håller fortfarande på med företagets styrning.
- Skillnaden är att det är omöjligt att ha alla produktdetaljer i huvudet. Nu förlitar man sig på ett annat sätt på att andra klarar det.
Alexander Kristofersson