JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi. Så funkar Mimo

Mimo-tekniken tar en svaghet, en miljö med många signalvägar och reflektioner, och förvandlar den till en styrka. Men den ger bara vinst i dåliga miljöer.
Diversitet heter grundprincipen som ligger bakom Mimo, multiple input, multiple output. I en miljö med mycket störningar kan signalen ta många olika vägar, och den rakaste är inte nödvändigtvis den bästa. Diversitet innebär att man använder sig av mer än en av dessa signalvägar.

Det går att utnyttja diversitetseffekten utan att för den sakens skull ta till Mimo. Man kan till exempel sända ut en signal men ha flera antenner på mottagarsidan, fasförskjutna och/eller polariserade i förhållande till varandra (se artikel i Elektroniktidningen nr 3/02). Man har då ett MISO-system (multiple input, single output). På detta sätt kan man kompensera för störningar genom att se till att signalen har större chans att komma fram.

Bell Labs först
1996 visade dock Bell Labs att man kunde gå ett steg längre och faktiskt öka den teoretiska kapaciteten i ett nät med multipla antenner på både in- och utsidan, genom att sända data över antennerna enligt särskilda algoritmer. Med labbets BLAST-arkitektur lyckades man skicka 20-40 bitar per hertz frekvensutrymme, att jämföra med 1-5 bitar per hertz för traditionella mobilsystem.

- Kapacitetsökningen gäller vid en viss utsänd effekt. Det är inget lurendrejeri, det blir verkligen mer, poängterar Björn Lindmark på KTH.

Men förutsättningen är just att man har dåliga mottagningsförhållanden till att börja med.

- Har man till exempel kommunikation mellan en satellit och en parabol finns det bara en signalväg, och man kan inte få någon vinst genom att skicka och ta emot över fler antenner, säger Björn Lindmark.

Störning krävs
Det krävs också att störningskällorna finns både på sändar- och mottagarsidan, annars får man ett MISO eller ett SIMO-system, visserligen en förbättring men inte den effekt som BLAST och efterföljande algoritmer uppnått.

Även inom Mimo-forskningen studerar man hur man kan uppnå högre effekt genom att rikta signalen. Men det förutsätter att man har något slags återkoppling från mottagarsidan.

- Om man vet var mottagaren befinner sig lönar det sig upp till en viss gräns att lägga all effekt i en riktning. Om man däremot inte vet någonting om mottagaren är det bättre att fördela effekten jämnt över alla riktningar, säger Mattias Wennström.

Okänd effekt
Ett potentiellt problem med Mimo är att parallellsändandet av data i sig ökar mängden störningar betydligt mer än ett enkelantennsystem.

- Det finns endast begränsad kunskap om vad som händer om flera enheter försöker sända med Mimo samtidigt. Just nu pågår det en hel del forskning kring det, berättar Björn Lindmark.

Elias Nordling

Prenumerera på Elektroniktidningens nyhetsbrev eller på vårt magasin.


MER LÄSNING:
 
KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus

Rainer Raitasuo

Rainer
Raitasuo

+46(0)734-171099 rainer@etn.se
(sälj och marknads­föring)
Per Henricsson

Per
Henricsson
+46(0)734-171303 per@etn.se
(redaktion)

Jan Tångring

Jan
Tångring
+46(0)734-171309 jan@etn.se
(redaktion)