Försöket med frivillig insamling av miljöfarliga NiCd- batterier har havererat. Målet på en 90-procentig insamlingsgrad kunde inte nås. Nu läggs insamlingsorganisationen Simba ner.
1993 beslutade regeringen att föreslå pant på de miljöfarliga nickelkadmiumbatterierna. Men pant ville branschen inte ha och därför lovade ett antal tunga branschföreträdare att se till att batterierna samlades in ändå.
- Visst var vi tveksamma, men när branschen är samlad har man all anledning att tro på vad de säger, säger Lennart Daléus, ordförande för Kretsloppsdelegationen.
Våren 1993 bildades Simba, Stiftelsen för insamling av miljöfarliga batterier, av sju stora återförsäljargrupper, med tillsammans omkring 20 000 företag. Sommaren 1995 skulle insamlingsgraden vara uppe i 90 procent.
Handeln var skyldig att ta mot miljöfarliga batterier. Simba skulle informera om det i reklamkampanjer.
Nej till bön om mera medel
Det blev snabbt tydligt att målet inte skulle nås. Enligt Naturvårdsverket som fick ansvar för statistiken så blev insamlingsgraden aldrig högre än drygt 30 procent. Arvid Brandberg, VD för Mobilteleleverantörerna och ledamot i Simbas styrelse, menar att det kanske var uppe i 45 procent.
Arvid Brandberg menar att det kanske hade gått bättre om Simba fått mer pengar ur batterifonden uppbyggd med avgifter på sålda batterier.
- Problemet var att Simba inte visade framsteg, säger miljöminister Anna Lindh.
Till våren kommer ett regeringsförslag. För närvarande gäller att handlarna är skyldiga att samla in miljöfarliga batterier och att kommunerna är skyldiga att ta hand om dem.