Inom ett år fattar Ericsson beslut om företaget ska bygga en ny halvledarfabrik eller inte.


- Det är en fråga för hela koncernen, inte bara Components, säger Sigrun Hjelmquist som är nytillträdd vd för Ericsson Components och tidigare chef för mikroelektroniken inom Components.

Företaget är Sveriges i särklass största halvledartillverkare med fyra fabriksenheter i Kista som tillverkade kretsar för drygt en miljard kronor 1997.

Den senaste fabriken, även kallad submy-fabben, kommer visserligen att slå i kapacitetstaket inom några år men det är inte detta faktum som gör beslutet brådskande.

- Mikroelektronik är centralt för Ericsson även om produktion inte är något självändamål. Däremot är kunskap om processteknik livsviktigt för att kunna konstruera kretsar och dessutom vara en duktig inköpare, säger Sigrun Hjelmquist.

- Vi måste ha god koll på mikroelektroniken men det finns olika behov för olika produkter.



Radio skyddas mer än digitalt


Så är det till exempel intressantare för Ericsson att kunna halvledarprocessen i detalj när man ska konstruera en RF-asic än när det gäller en digital asic. Därmed inte sagt att man avhändar sig kunskap i onödan. Strategin är att skydda konstruktionen så långt det är möjligt.

För kritiska digitala asicar så släpper företaget bara ifrån sig tejper med den färdiga layouten.

- En trend inom Ericsson är att inom vissa områden minska beroendet av utomstående leverantörer men för den skull behöver vi inte tillverka allting själva.

Rent praktiskt innebär det att internkunderna på Ericsson inte ska se skillnad på en komponent som är tillverkad i Kista eller som Components beställt från en utomstående tillverkare, foundry.

Ett annat exempel på att Ericsson minskar beroende av utomstående är effekttransistorer för slutsteget i basstationerna.

- Motorola var dominerande leverantör men så fort det blev känt att vi tänkte starta egen tillverkning sjönk priset.

Sigrun Hjelmquist har också bestämda åsikter om försöken att locka en utländsk halvledartillverkare till landet.

- Om Atmel eller någon annan större halvledartillverkare etablerar sig i Sverige får vi koncentrera oss i andra delar av världen, säger hon med direkt adress till näringsdepartementet.

Det är redan nu brist på mikroelektronikkompetens i Sverige.

- Även om det görs utbildningsinsatser så kommer vi att tappa mycket folk. Det skulle bli brist på processingenjörer och konstruktörer.



Stöd är att börja i fel ände


Dessutom är hon kritisk till en fabrik för ren volymproduktion:

- Att ge stöd till en volymtillverkare är att börja i fel ände. För att en halvledarfabrik ska ge bra utväxling för svenskt näringsliv måste det handla om systemkretsar i spjutspetsteknologi i kombination med en avancerad lokal konstruktionsmiljö.

Sigrun Hjelmquist är dock positiv till en ökad satsning på mikroelektronik i Sverige. Hon erkänner att Components samarbetar för lite med högskolan. Men hon har en vision om hur det ska förbättras:

- Bygg en forskningsfabrik för nästa generations processteknik, till exempel 0,18 μm för blandat analoga och digitala kretsar. Fabriken ska användas för att bygga upp kompetens och den ska kunna skalas upp när tekniken är mogen för massproduktion, föreslår hon.

- Det skulle öka intresset för mikroelektronik hos studenterna samt leda till att andra halvledartillverkare vill etablera sig i Sverige även om de inte får statsbidrag.



Skulle aldrig bygga i sandviken


En parallell man kan dra är Nokias etablering av ett forskningscentrum i Kista som sker utan statsstöd och enbart av den orsaken att en stor del av världens GSM-kunnandet finns där.

Sigrun Hjelmquist är också mycket bestämd när det gäller placeringen av en fabrik. Det får inte vara regionalpolitiska hänsyn som styr:

- Vi skulle aldrig bygga i Sandviken, inte ens om vi fick stödpengar. Däremot kan Öresundsregionen vara ett intressant alternativ.

Utvecklingen av mobiltelefoner sker i Lund och det finns kompetenta högskolor både i Sverige och Danmark.

Förslaget på en forskningsfabrik skickades till Nutek och näringsdepartementet förra hösten som en remiss till den utredning om halvledartillverkning i Sverige som departementet initierat. Fortfarande har hon inte fått något svar och hon efterlyser en diskussionspart i frågan.

- Om inte den svenska regeringen är intresserad av idén skulle vi mycket väl kunna ta samma diskussion med Danmarks regering.

- Det borde vara väsentligt för landet med mikroelektronikkunnande, både för arbetsmarknaden och för forskningen.

Per Henricsson



Ericssons produktion


Ericsson Components har tre fabriker som tillsammans sysselsätter 500 personer med halvledartillverkning. Man har 5 000 kvm renrum i klass 1 - 100. Produktionen görs på 6- och 4-tumsskivor med kanallängder mellan 0,35 och 2 μm. Kretsarna tillverkas i CMOS, BiCMOS och rent bipolär teknik.

Förra året producerade man halvledare för drygt en miljard kronor.

PH