Omkring en kvarts miljard ton uttjänt elektriskt och elektroniskt skrot måste samlas in varje år om Kretsloppsdelegationens förslag blir verklighet.

Återförsäljarna får ansvaret för insamlingen av uttjänt elektrisk och elektronisk utrustning. Bränning, fragmentisering och deponering av obehandlad utjänt elektrisk och elektronisk utrustning förbjuds. Det är de två hörnpelarna i förslaget om producentansvar för elektrisk och elektronisk utrustning.

Förslaget får skarp kritik av i första hand radio- och TV-handeln. Tillverkarnas ansvar tas bort menar Elektronikförbundets VD Sture Lundin (Se ruta här intill ).

Enligt Kretsloppsdelegationens ordförande Lennart Daléus är syftet med förslaget att ge industrin drivkrafter att utveckla produkter som är mindre miljöbelastande än vad de är idag. Uttjänt elektrisk och elektronisk utrustning kommer också att omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt, även om inte det är huvudsyftet.

Kommunerna får en viktig roll i och med att de skall hantera så kallat föräldralöst och överskjutande skrot från hushållen.



All elektronik


Förslaget omfattar i stort sett all förbrukad elektrisk och elektronisk utrustning, såväl från hushåll som från industri och förvaltning. När det gäller skräddarsydd utrustning för industrin är det användaren som har ansvar för att hitta mottagare av de uttjänta produkterna.

Alla återförsäljare av elektrisk och elektronisk utrustning blir tvungna att ansluta sig till en godkänd återvinnare. Naturvårdsverket skall lämna riktlinjer för hur återvinningen skall gå till. Länsstyrelserna eller Naturvårdsverket skall godkänna återvinningsföretagen och insamlingssystemen. Kommunerna får ansvaret för tillsynen.

För kyl- och frysutrustning görs ett undantag tills vidare. Där finns nämligen redan regler hur omhändertagandet skall gå till, eftersom de innehåller freon.

Ett annat speciellt område är batterier. För batterier finns ett förslag om miljöavgifter (Se Elektroniktidningen 4/96 s 6). Men enligt Börje Lenas, expert på Kretsloppsdelegationen, kommer förmodligen batterierna följa samma flöden i de första insamlingsleden

Ett produktområde som inte omfattas av förslaget är optokabel. Orsaken är att det inte kommit med i kretsloppsdelegationens definition på elektriska och elektroniska produkter. (Se "En fråga om definitioner".)



60 procent från hushållen


Beräkningarna av skrotmängderna är osäkra. Olika uppskattningar säger att mellan 20 och 60 kg elektronik och elektriska produkter tillförs marknaden varje år, räknat per invånare.

Räknar man med 60 kg innebär det en tillförsel i Sverige på omkring en halv miljard ton varje år. Börje Lenas anser emellertid att det är en överskattning. Han menar att en kvarts miljard ton om året ligger närmare sanningen.

EU uppskattar att cirka 60 procent av det elektrisk och elektroniska avfallet kommer från hushållen, 25 procent från industrin. Återstående 15 procent utgörs av kabel.

I utredningen försöker man också uppskatta vad det kostar att ta hand om elektrisk och elektronisk utrustning på ett miljövänligt sätt. Prisbilden är ganska enhetlig redan idag, enligt utredningen. De företag som finns på området tar omkring 5 till 6 kr/kg inklusive transport från en insamlingsstation. Det innebär att återvinningskostnaden för en TV som väger 30 kg hamnar på omkring 165 kronor. Andra bedömningar för samma TV ligger mellan 120 kronor och 500 kronor. Mats Udikas

Lennart Daléus intervjuas om förslaget på sidan 56 i den här tidningen.



Kritiska reaktioner från branschen


Sture Lundin, VD på Elektronikförbundet som bland annat representerar radio- och TV-handeln:

- Det här förslaget tar bort tillverkaransvaret. Det är ju tillverkarna som har inflytande på utformningen av produkterna. Radiohandlaren har inget med produktutvecklingen att göra. Vi kan visserligen avvisa produkter, men det fungerar bara i teorin. Handeln kommer att fungera som ett filter.

- Tillverkarna hamnar dessutom helt utanför betalningsströmmarna vid insamlingen, det är inte bra.

Förslaget är för grovt i sina definitioner och förenklar problemställningarna. Man kan inte dra alla tillverkare, importörer och återförsäljare över en kam.

- Men det är klart att vi ställer upp på grundidén om att ta ett miljöansvar.

Björn Axelsson, direktör på branschorganisationen SITO som representerar tillverkare och importörer av datorer och annan kontorsutrustning:

- För att kostnaden för återvinningen skall bli så låg som möjligt krävs storskalighet.

Men här finns risk att kommunerna går in och konkurrerar med egna återvinningssystem.

- Det är också viktigt att de företag som tillverkar miljövänligt känner att det har ett ekonomiskt värde. Det borde alltså vara olika dyrt att ta hand om olika typer av utrustning.

- I det här förslaget är det i första hand med hjälp av information, exempelvis miljödeklarationer, som man kommer att kunna styra kunden till att använda mer miljövänlig utrustning.

Bo Rydin, direktör på SRL, Sveriges Radio- och hemelektronikleverantörer som representerar tillverkare och importörer av hemelektronik.

- Förslaget lägger över ansvaret på återförsäljarna. Om myndigheterna tycker det är bra får de väl införa ett sådant system. Det kan inte vi säga mycket om.

- Vårt huvudalternativ var en mer konventionell lösning, som man är på väg att införa i exempelvis Danmark och Norge. Det är ett system där tillverkare, importörer och återförsäljare tar ett totalansvar och finansierar det hela med en avgift. Men det förkastades på grund av att det inte innebar någon konkurrens.

- Allra effektivast vore om insamlingen av förbrukad elektronik togs över av kommunerna och att det betalades över sopräkningen.



Svårt definiera elektronik i lagtext


Att i lagtext exakt definiera vad som skall ingå i området elektriska och elektroniska produkter är en svår nöt. Området är minst sagt brett.

Kylskåp och elektroniska hyllkantetiketter är två exempel på produkter som kan vara svåra att få in i en definition.

Och gör man definitionen för bred innefattas också bensindrivna bilar, vilket inte är riktigt meningen.

Såväl EU som svenska Naturvårdsverket har egna definitioner. Men Kretsloppsdelegationen anser att de har brister och formulerar en egen:

"Elektr(on)iska produkter:

Produkter som i sin aktuella utformning är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält för korrekt funktion samt utrustning för generering, överföring och mätning av dessa strömmar och fält.

I en sammansatt produkt, som inte huvudsakligen använder elektrisk energi, avses bara de delar som har en elektrisk funktion. Dock är även de komponenter som används för kylning, värmning skydd med mera delar av den elektr(on)iska produkten."

Men inte heller denna definition är riktigt heltäckande. Den innefattar inte passiva optiska komponenter som exempelvis optisk fiber.