ISO 9000 ska ge pålitliga papper om att ett företag är att lita på, vad gäller kvalitet. Men standarden som ska garantera jämn kvalitet, håller själv inte jämn kvalitet. I vissa fall har certifikaten ingen kvalitet alls. Det gäller när institutet som skrivit ut papperet inte är ackrediterat.
Det är inte olagligt att dela ut ISO-certifikat utan att vara ackrediterad. Risken är ändå stor att ett certifikat från en oackrediterad instans blir värdelöst. Storföretag som söker underleverantörer vet att kvaliteten varierar, och tar reda på vem som utfärdat certifikatet.
Att de icke-ackrediterade inte är att lita på är en okontroversiell fråga. Betydligt besvärligare är det att svara på om alla de ackrediterade är lika bra.
Somliga besvarar den frågan med nej. Brittiska organ är i gemen snabbare med att utfärda certifikat, och vissa hävdar att de därför inte gör lika noggranna genomgångar. Det skulle bero på att brittiska ackrediteringsinstitutet UKAS, United Kingdom Accreditation Service, skulle vara något mindre strikt än svenska motsvarigheten Swedac. David Turner på UKAS blir uppriktigt förvånad när han får höra det:
- Det förstår jag inte. Vi genomgår ju också kvalitetskontroll enligt en internationell standard, som alla ackrediteringsinstitut.
Snabbare certifiering i england
En av de som kunnat jämföra, Hans Danielson på Bröderna Danielson som tillverkar elektronikdetaljer, berättar:
- Vårt engelska dotterbolag har jämförbar verksamhet. Men kostnaden för deras certifiering, som utfördes av BSI, var bara en tredjedel av vår. Men det är ingen större skillnad på noggrannheten i genomgången.
Å andra sidan berättar Elof Eriksson, internkonsult i kvalitet på Ericsson, att just BSI, British Standards Institute, var allra noggrannast när Ericsson gjorde sin stora genomgång för några år sedan.
Nick Clark på BSI tycker det är märkvärdigt att just BSI pekats ut.
- Om vi skulle sänka nivån på ISO-certifikaten skulle vi ju sänka vår egen idé. Så dumma är vi ju inte.
Oavsett orsak är det ett faktum att kvaliteten är olika på genomgångar inför certifiering.
- Det varierar med vilka personer som sköter genomgången. Vissa fastnar på detaljer, och har svårt att se helheter. Det talar vi om för de som certifierar, säger Elof Eriksson.
Det certifikatsökande företaget måste själv kontrollera att institutet har rätt kompetens inom relevanta områden. Kompetens går inte att standardisera, lika lite som det går att standardisera människor.
- Man måste utvärdera de som ska leverera kvalitetsstandard, precis som andra leverantörer, menar Olle Jönsson på Ericsson i Mölndal
Allt bygger på förtroende
Om ISO 9000 inte håller en bra nivå förlorar standarden förtroendet. Och allt bygger på förtroende. Kvalitetsstandarden ska avlasta företagen arbetet att kontrollera underleverantörer. Det går bara om företagen litar på ISO- certifikatet.
I dagsläget är certifikatet ofta ett krav, men köparna kontrollerar ändå mycket själva. Hans Danielson berättar att många kunder nöjer sig med en enda årlig kontroll sedan företaget fått ISO-certifikat.
Vissa anser dock att ISO-certifikatet räcker. General Motors och Saab deklarerade nyligen att de ska låta ISO-certifikaten ersätta egna kontoller av underleverantörer. Förtroendet för ISO-standarden växer alltså.
Kerstin Lundell
ISO-certifiering ska vara dyr
Kostnaden för en certifiering enligt ISO 9000 varierar något mellan de som delar ut certifikaten. Men det bör inte bli för billigt.
För ett medelstort bolag med några hundra anställda kan kalaset gå löst på 100 000 kronor eller mer, bortsett från det egna arbetet. Först ska företaget gås igenom en gång. Sedan ska rutinerna ändras. Då får certifieringsorganet inte hjälpa till. Det är strängeligen förbjudet, eftersom sådan hjälp riskerar att göra efterföljande kontroll mindre rigid.
När de nya rutinerna är på plats dyker certifieringsinstitutet upp ytterligere en gång för slutkontroll. Certifieringen följs upp av kontroller två eller tre gånger om året. Vissa certifieringsorgan går igenom hela proceduren ytterligare en gång vart tredje år.
BSI, Semko, SIS med flera är ackrediterade organ, vilket innebär att de godkänts av ett ackrediteringsinstitut. Ett institut ackrediterat i Storbritannien får certifiera även i Sverige, och vice versa. Ackrediteringsinstituten är i sin tur godkända enligt standard,
EN 45010. Swedac, Ukas och några andra ackrediteringsinstitut kontrollerar också varandra, genom EAC, European Accreditation for Certification och EAL, European Cooperation for Accreditation of Laboratories. Varje ackrediteringsinstitut inom EAC får någon gång om året oanmälda besök av sina kollegor från andra institut.
Kerstin Lundell