Någon slutlig standard för inbränning av komponenter finns ännu inte. Men däremot har det kommit ut en ny nordisk metodrapport i ämnet.
Målet med inbränning är att upphöra med den. Det är en stolt devis som återges i tidningen Provning & forskning 4/95, från SP - Sveriges Provnings- och forskningsinstitut.
Inbränning innebär att man simulerar de påfrestningar som ett elektroniksystem utsätts för under sin livstid. Det sker vanligen med temperaturväxling, med till och frånslag eller med vibrationer.
Genom inbränning kan man upptäcka kretskort som har inbyggda svagheter.
Felen som uppstått under inbränningen undersöks och man kan förändra tillverkningen eller byta leverantör. När utfallet i drift är lägre än målsättningen och utfallet vid inbränningen är litet är det dags att upphöra med den.
Nu är till sist en övergripande IEC-standard för inbränning, IEC 1163-1, allmänt tillgänglig. Men den ger inte närmare besked om hur inbränning av elektronikkomponenter skall gå till. Däremot finns metodrapporter från SP och Nordtest i ämnet, ELEC 027 "Reliability Stress Screening of Components, A guide for component users". SP har givit ut bakgrundsmaterialet i SP-metod 1994:31.