Hennes rapport heter "Korrosionsmätningar on-line i miljöer avsedda för elektronikutrustning", och vänder sig till konstruktörer och underhållsingenjörer för luftreningssystem, till tillförlitlighetsingenjörer inom elektronik- och telekommunikationsområdet, till museipersonal med flera.
Den mätutrustning som går att köpa idag baseras på två olika metoder. Den ena metoden bygger på en kvartskristallmikrovåg. Det är en kvartskristall vars yta beläggs med metall. När metallskiktet korroderar, "rostar", bildas en korrosionsfilm som ökar kristallens massa, vilket i sin tur gör att resonansfrekvensen minskar.
Den andra metoden är en elektrisk resistanssensor. Det är en metallslinga som blir tunnare när den korroderar och då får ökad resistans. Sedan mäter man resistansen i metallslingan, och jämför med en likadan metallslinga som är skyddad mot angrepp.
Utrustningar som bygger på kvartskristallmikrovåg används främst i museimiljöer och i elektriska driftrum och liknande inom processindustrin. Kvartskristallmikrovåg kan inte användas i dammiga miljöer, eftersom mätinstrumenten mäter ökning av massan. Eftersom dammpartiklarnas massa kommer att ingå i mätvärdet blir resultatet missvisande.
Elektriska resistanssensorer mäter korrosionen direkt, och därför ger dammpartiklar eller andra ytföroreningar inte upphov till några mätfel. Inte heller fuktfilmer på ytan stör.
Torun Bager