Grundat 1999 av Tomas Melander, Pär Svalänge och Jan Oredsson Antal anställda 18 Hette tidigare Bluechip

- Vi försöker se till att alla är duktiga på allt i stället för att var och en är specialiserade på sitt område. Målet är att om en person gör en viss del av en krets i ett projekt får han göra en annan del i nästa. Sedan försöker vi se till att någon som inte deltar i projektet fungerar som granskare om det är första gången man gör en viss del.

Det säger Tomas Melander, chef för Kisel Microelectronics. Fast i ett företag med 18 anställda där 17 är konstruktörer (den 18:e är ekonom) spelar titeln inte så stor roll.

Metoden innebär en del extraarbete. Fast Tomas Melander tror att Kisel vinner mer i kvalitet än vad företaget förlorar i längre utvecklingstid. Dels för att en person som ser på ett problem med friska ögon lättare kan komma på nya lösningar, dels för att konstruktörerna blir duktigare om de kan alla delar.

Helheten svårare än delarna
- Problemet är inte så mycket att simulera de olika delarna i en radiotransceiver som interaktionen mellan delarna. Det innebär att topologin på kretsen är viktigare än teknologin. Det här är någonting man får känsla för med erfarenhet. Flera kunder har blivit förvånade över att vi vill göra allt på en gång, men det är för att spara arbete med integrationen.

- När man bygger ihop en full krets får man så himla många effekter. Kopplingar mellan ledare, mellan block, asymmetrier, jordströmmar, kapseleffekter... Varje problem går att modellera, men det är för komplext att modellera alla samtidigt. Därför gäller det att komma på i förväg vad som kan bli problem, fortsätter han.

Kisel grundades i slutet av 1999 av Tomas Melander, Pär Svalänge och Jan Oredsson, från olika delar av Ericsson. Företaget har gått med vinst sedan starten.

De tre grundarna är fortfarande huvudägare, men andra privata investerare hjälpte dem med det kapital som krävdes för att starta företaget.

- Det var rätt investeringstungt i början. Vi behövde bra konstruktionsverktyg, Cadence och Agilent, och vi har ett litet men ändå väl-digt bra radiolabb, berättar Tomas Melander.

Från starten till juni 2003 gick företaget under namnet Bluechip.

- Efter ett tag insåg vi att Bluechip gav fel associationer, med blue syftade vi på våra rötter i Ericsson, men det kopplades i stället till Bluetooth. Efter mycket funderingar bytte vi till Kisel. Det är litet övertydligt på svenska, men vi har hur som helst inga svenska kunder för närvarande.

Hellre hela ansvaret
Bristen på svenska kunder beror främst på Kisels arbetssätt. Företagets konsulter deltar i specifikationsfasen om kunden efterfrågar det, men konstruktionsfasen sköter de helst helt själva.

- Svenska kunder vill ofta ha hjälp med konstruktionsarbetet men vill inte lämna över det helt. Vi vill inte arbeta så, ansvaret blir oklarare på det sättet.

Kisel har inte heller några konsulter som sitter ute på andra företag. De gör konstruktionsarbetet på företagets kontor i Hitech Building i centrala Stockholm. Projekten brukar löpa på 3 till 7 månader och involvera 3 till 6 personer. I regel jobbar varje konsult bara med ett projekt i taget.

Kisels kunder fördelar sig lite grovt i en tredjedel var för USA, Asien och Europa, och det rör sig om kretsar för volymproduktion. Tomas Melander tycker inte att avståndet till kunderna spelar så stor roll, 4-5 träffar under projekttiden brukar räcka. Företaget har aldrig behövt marknadsföra sig, de har hela tiden fått nya kunder via rekommendation från halvledarföretag eller till och med andra kunder som rekommenderat dem.

De projekt Kisel tagit sig an har nästan alla handlat om radiolösningar där allt utom effektförstärkardelen integreras i en krets. Däremot har de hunnit med en lång rad tekniker: GSM, Bluetooth, 802.11a/b/g, 802.11n, 802.16, trådlösa telefoner i 5,8 GHz och nu senast även UWB.

- Vi har bland annat gjort en wlan-krets på en enda fullmask. Det är extremt ovanligt att man gör något så komplicerat med bara en fullmask.

Kisel har konstruerat sina radiokretsar i såväl CMOS som BICMOS, och ser ingen större skillnad mellan tekniktyperna.

- Kiselgermanium ger kanske bättre signal-brusförhållande, men har i gengäld ofta sämre CMOS-del. Det känns som om rf-tekniken inte utvecklas lika fort som den digitala tekniken. De tekniker som används nu är inte nämnvärt bättre än de som fanns för 7 - 8 år sedan. Det finns 0,13 μm RFCMOS, men maskkostnaden är obscent dyr. Därför har det stannat kring 0,18 μm.

Standard sak samma
Samma sak gäller för radiotekniken som sådan. Konstruktionsproblemen skiljer sig inte åt så mycket mellan radiostandarderna, och man kan ta med sig erfarenheterna från den ena till den andra.

- Trots att det har hänt väldigt mycket inom radiostandarder är det ungefär samma konstruktionsproblem nu som för 10-15 år sedan. Skillnaden är att integrationsgraden är mycket högre. Det gör att arkitekturvalet blir viktigare. För tio år sedan kunde man bygga i block, och byta ut ett block om det inte fungerade. Nu satsar man allt på ett kort.

Inte för att Kisels kunder behöver vara särskilt oroliga i det hänseendet.

- Vi har haft 100 procents funktionalitet på våra provkretsar, det är vi stolta över. Sedan är det alltid vissa specifikationspunkter man måste trimma. Vi lovar aldrig att en krets ska kunna gå direkt in i produktion, men den första kretsen kommer att vara så pass bra att den går att utvärdera fullständigt och användas i prototypkonstruktioner.

Elias Nordling