JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi. Drömmen om en ny svensk tv-industri

Digital-tv var hett 1996. Standarderna låg färdiga efter åratals diskussioner, för såväl marknätet som för satellit- och kabelsändningar.
Storbritannien och Tyskland ville båda gå i täten. USA var pressat, men ville komma ikapp - president Clinton föreslog att digitala marknätssändningar skulle startas redan året därpå, och att det analoga nätet skulle stängas 2005. Han föreslog också något så oamerikanskt som subventioner till hushållen i storleksordningen hundra miljarder kronor.

Marksänd digital-tv sågs av många som det framtida dominerande nätet - inte bara för tv utan även för interaktiva tjänster och mobil multimedia.

Sverige ville i allra högsta grad vara med på tåget. Teracom startade provsändningar i Stockholmsområdet. Alla svenska hushåll skulle få 40-50 digitala kanaler. Och regeringens utredare Lars Jeding hade fler storslagna planer.

- Sverige bör ta tillvara alla möjligheter att göra en industriell satsning. Jag anser att regering och riksdag under första halvåret 1996 bör besluta att införa digital-tv i landet så att marknaden får en klar signal, sa han till Elektroniktidningen i januari.

Industriellt stor potential

- Om industrin är beredd att satsa stenhårt har Sverige stora industriella möjligheter. Här finns en potentiell jättechans för Sverige, fortsatte han.

I Luxors gamla fabrik i Motala började Nokia tillverka digital-tv-mottagare, mest för export till Tyskland. Boxarna innehöll 1 350 komponenter, varav 10 centrala processorkretsar. Ett viktigt mål för Nokia var att få ner dessa siffror - de tio processorkretsarna skulle integreras till en enda på tre-fyra år.

Inför den tyska premiären fick tv-bolaget DF1, ägt av mediamogulen Leo Kirch, 50 000 förfrågningar på två dagar om digital-tv-boxar - och Nokia hade bara levererat 36 stycken. Nokia investerade detta år 250 miljoner kronor i Motala, och anställde 300 personer. Målet var till en början att lyckas tillverka 700 000 digital-tv-boxar per år, för att sedan öka till några miljoner om året lagom till år 2000.

Optimismen stöttades av statistik som visade att det fanns 900 miljoner hushåll i världen med tv, och majoriteten av dessa skulle snart behöva digital-tv-tillsats. Internet var det få som spådde lika stor framgång - det fanns bara 20 miljoner hushåll uppkopplade år 1996.

En plan för digital-tv

Även Ericsson var intresserat av digital-tv. Jan Uddenfeldt, teknisk direktör på Ericsson Radio, ansåg att digital-tv i marknätet var ett revolutionerande genombrott. Ericsson ingick förstås i den planeringsgrupp som staten och industrin bildat några månader tidigare, med uppgift att lägga fram en plan för hur Sverige skulle tillvarata möjligheterna. I gruppen ingick även Telia, Teracom, Celsius, Volvo och Nutek.

- Digital-tv blir nästa stora hemelektronikprodukt, sa Nuteks handläggare Sven-Ingemar Ragnarsson och nämnde att marknaden nog kunde uppgå till någon miljon mottagare om året, bara i Sverige.

Det fanns ett svenskt projekt - HD Divine - som rönt stor uppmärksamhet. Att vidareutveckla deras prototyp till en marknadsfärdig produkt skulle kosta omkring hundra miljoner kronor. Östen Mäkitalo, som satt i styrelsen för HD-Divine, var mycket ivrig.

- Just nu ligger inga systemleverantörer i världen före oss. Men varje månad vi väntar tappar vi tid, konstaterade han.

HD-Divine ägdes ursprungligen Teracom, Telia, Sveriges Television samt telebolag i Danmark och Finland. Men ägarna hoppade av en efter en, tills bara Teracom återstod.

Det fanns förstås motståndare också. Kabel-tv-branschen, till exempel, såg hela sin verksamhet hotad. Och så småningom visade det sig att även Telia hade andra planer, närmare bestämt på ett bredbandsnät som skulle ge abonnenterna upp till 25 Mbit/s. Hälften skulle gå till två-tre digital-tv-kanaler, resten till Internet, ISDN och vanlig telefoni. Alltihop krävde dock att hemmen utrustades med en hemterminal.

En knäckfråga var vilken teknik som skulle användas i detta supernät - traditionell teleteknik med ATM eller paketdatateknik med Internetprotokollet. Det blev Internettekniken som vann.

I Tyskland stod det snart klart att intresset i praktiken inte var så stort. Kirchs tv-kanal hade i november bara sålt 10 000 Nokiatillverkade mottagare i stället för planerade 200 000.

Riksdagen beslutade året därpå om start för svenska digital-tv-sändningar. Intresset bland publiken falnade dock i takt med att Internet slog igenom. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia.

Adam Edström

Prenumerera på Elektroniktidningens nyhetsbrev eller på vårt magasin.


MER LÄSNING:
 
KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus

Anne-Charlotte Lantz

Anne-Charlotte
Lantz

+46(0)734-171099 ac@etn.se
(sälj och marknads­föring)
Per Henricsson

Per
Henricsson
+46(0)734-171303 per@etn.se
(redaktion)

Jan Tångring

Jan
Tångring
+46(0)734-171309 jan@etn.se
(redaktion)