I september hölls konferensen ORConf på svensk mark för första gången sedan starten 2012. Som grundare av konferensen, och huvudarrangör, var det extra roligt att få välkomna besökare till mitt Alma Mater, Chalmers.
Kontrasten var stor jämfört med den första upplagan av ORConf i Stockholm för tolv år sedan. Då var det ett tjugotal personer främst från närområdet. I år var det 130 personer från hela världen, vilket också innebar publikrekord.
Då var besökarna främst glada amatörer som utvecklade hårdvara och mjukvara på sin fritid. I år var klientelet företrädesvis från industrin och universitetsvärlden, även om det fortfarande fanns de som bara var där i egenskap av hobbyister.
Och just den blandningen är vad som gör ORConf unik i sitt slag. Varje år ser vi hur dessa tre grupper inspireras och lär av varandra i ett avslappnat sammanhang där tröskeln mellan publik och talare hålls så låg som möjligt för att främja samarbetet och mötet.
Nytt från och med förra året är också en dag tillägnad åt spontana workshops där deltagarna kan föreslå ämnen och sedan organisera sig i grupper för att diskutera dessa.
Konferensen brukar hålla ett högt tempo, speciellt för oss arrangörer, men nu när röken har skingrat sig passar det utmärkt att summera konferensen och därigenom se på några trender. ORConf representerar i mångt och mycket ett tvärsnitt av det som händer inom öppet kisel runt om i världen.